krille tvärvigg

Dagens namn är Algot, ett fornnordiskt namn med oklar betydelse, enligt wikipedia. Kanske kan det härledas till goter eller göter och betyda "den ädle goten". Namnet avtog i popularitet från 1950-talet, men har kommit tillbaka precis som många andra gamla namn. 2014 fick 126 pojkar namnet. En känd Algot har vi i Algot Johansson som grundade konfektionsföretaget Algots, som en gång var stort. Själv har jag känt två personer med det namnet. Där jag växte upp hade jag en granne som hette så. Han var en timid man, lätt rödhårig och med håriga armar. En gång följde han med mig till provinsialläkaren, då jag fått in en hagtornstagg i ena handen. Att det var han kan verka förvånande, men mamma hade fullt upp med min nyfödda lillebror. Och kanske var det lika bra för Algot var lugn och trygg i motsats till min ganska oroliga mor. Det är väl i stort sett allt jag kommer ihåg av denna första Algot. Den andra Algot lärde jag känna, då vi flyttat till sågverkssamhället. Han var gift med farmors syster, som jag tror hette Elsa. Hon hade precis som farmor en handikappande höftskada, jag tror en sådan som Selma Lagerlöf led av. Hade det varit idag så hade den säkert gått att åtgärda. Algot och Elsa bodde i arbetarkasern precis som farmor och farfar. Algot hade kolsvart hår och bruna ögon. Han var förman i brädgården och då jag kom upp i åldern och arbetade där på skolloven, både somrar och vinter, så brukade han ordna ett lättsammare jobb åt mig än vad faktorn brukade, som gärna satte in mig på tunga jobb. Då Elsa dött och hans båda söner, som var duktiga fotbollsspelare och värvats till en annan klubb och försvunnit från orten, så blev Algot ganska ensam. Pappa förbarmade sig över honom och bjöd in honom till vickning på lördagskvällar. Mamma var väl inte så förtjust, för det var hon som fick stå för maten och så gillade hon inte att de drack whisky och grogg och blev lite runda under fötterna. Hon brukade gå och lägga sig ganska tidigt för att markera sitt missnöje. Själv satt jag kvar, för jag tyckte det var spännande att lyssna till det som Algot hade att berätta om gamla tider i samhället. Så medan kvällsmörkret sänkte sig över orten och gatlamporna tändes så började Algot berätta. Jag minns så klart inte allt, men jag minns hur kalla kårar gick efter ryggraden, då han berättade om kamrerens fru som suttit ensam i gamla disponentvillan och sett en spökliknande gestalt gå uppför trappan till vinden. Hunden, som legat i godan ro, hade plötsligt skjutit ragg och börjat skälla. Den här spökhistorien fanns med i ortens historia och en del trodde på den, andra ansåg att käringen suttit för mycket ensam och att det hon såg var dimmor och ånga från sågen som bildat en gestalt. En lördag, det var mellan jul och nyår kom inte Algot, men mamma menade att han väl inte ville störa familjehögtiderna. Men då han inte dök upp på jobbet efter nyår, så begav sig pappa till hans lägenhet. Han fann Algot väldigt sjuk i sängen och fick knappt kontakt med honom. Han skickade efter ambulans, som tog honom till sjukhuset. Han hade ådragit sig lunginflammation och avled några dagar senare. Därmed var det slut med lördagshistorierna, vilket jag kunde sakna.