krille tvärvigg

Från mina gamla hemtrakter får jag ett meddelande om att den gamla lanthandeln, som tidigare var Konsumbutik, nu ska läggas ner. Den är inte längre lönsam. Det känns i hjärtat, eftersom min far arbetade i denna butik i 40 år, och var föreståndare i 20 år. Familjen bodde också i en tjänstebostad ovanför butiken. Butiken gick bra så länge sågverket fanns på orten, men 1979 lades det ner. Ungefär i samma veva gick min far i pension och han och mamma flyttade till stan och köpte ett radhus. Butiken har sedan dess haft olika ägare, ett tag drev samhällsföreningen butiken. Men folk blir ju äldre och nya butiker i stan lockar även ortsborna. Att sätta sin lit till köptroheten är som lojaliteten i politiken, inget att lita på. För de som bor kvar i samhället blir det så mycket besvärligare, särskilt om man inte har bil. Kanske får man lösa problemet med någon butiksbil som far runt. Samhället har ju tappat flera av sina viktiga sociala funktioner under åren efter sågverkets nerläggning. Skola och bibliotek har försvunnit och fotbollslaget fick lägga ner för flera år sedan. Och för två år sedan fick man riva Folkets Hus. Hårda slag mot en liten ort, där all samhällsverksamhet sakta dör ut.