krille tvärvigg

Tysklands nederlag i första världskriget skapade en revolutionär situation i landet, ett maktvakuum uppstod. I Bayern, närmare bestämt i München, grep några författare och intellektuella chansen och tog makten den 7 november 1918. Wittelsbacharnas dynasti, som styrt i 1000 år, försvann på en natt, då Ludvig III flydde med sin familj, precis som kejsar Wilhelm fick göra. En oblodig revolution genomfördes och som ministerpresident valdes en före detta teaterkritiker Kurt Eisner. Denne ville införa direktdemokrati och sociala rättigheter, men valde att gå försiktigt fram, allt för försiktig tyckte kommunisterna som ville ha en blodig uppgörelse med borgerskapet, som i Ryssland. Ja, detta är upptakten till Wolker Weidermanns fängslande och sorglustiga bok Mûnchen 1918 med undertiteln När författare och drömmare tog makten. Ja, drömmare kan man nog kalla dessa modiga män, som inte beaktade den smutsiga politikens villkor och borgerskapets hat. Männen, för det var uteslutande män, hade högtflygande planer, en vilja att förändra världen. I boken möter vi flera av den tidens mest berömda kulturpersonligheter som författarna Tomas Mann, diktaren Rainer Maria Rilke och Oscar Maria Graf och deras förhållningssätt till revolutionen. Rilke är försiktigt positiv till den, den ger honom hopp, han som levt i tystnad under första världskriget. Graf är också positiv, men är samtidigt klarsynt om vad som kan ske. Tomas Mann velar än hit än dit. Ibland är han positiv till den, men då kontrarevolutionen tagit över vänder han kappan efter vinden. Han är diktaren i elfenbenstornet som iakttar och kalkylerar om utfallet, medan Rilke och Graf deltar i det som händer. Euforin över maktövertagandet består inte så länge och då Eisner mördats uppstår kaos. Ernst Toller, han som skrev pjäsen Hoppla wir leben, tar över och försöker gå i Eisners fotspår. Men kommunisterna blir mer och mer högljudda, efter att de först tagit avstånd från republiken och kallat dess ledare för amatörer och dilettanter. Atmosfären hårdnar och snaran dras sakta åt om republiken. En intressant person i förloppet är Adolf Hitler, som kommit till München och anslutit sig till de röda. Han går i begravningsprocessionen efter Kurt Eisner med en svart och röd armbindel och i sitt kompani blir han utsedd till förtroendeman med uppgift att stödja och bevara rådsregeringen, något han senare kommer att förneka. Då kontrarevolutionärerna tar över byter han snabbt sida och blir angivare. Efter ett knappt halvår störtas rådsregeringen och en hänsynslös jakt på dess medlemmar inleds. Över flera tusen avrättas, flera på ett ytterst brutalt sätt. Reaktionen har fått sin hämnd.