krille tvärvigg

Kartritarna är en samling essäer från 1992 av Per Olov Enquist. Det är blandade ämnen som det ska vara i en essäsamling, fast en del hör ihop, som den om Strindberg och målet mot Fröken Julie och essän om Gustaf af Geijerstam, Strindbergs hatobjekt, fast de tidigare varit vänner. Essäerna handlar om något att dölja, en undertext som inte kommer upp till ytan. I Strindbergs fall rör det sig om att dölja den skuld han åvägabragt två människor under sin vistelse på Skovlyst, där han förfört en ung flicka. Under den händelsen ligger skulden för att han och Siri lämnat bort sin dotter till en änglamakerska för att kunna satsa på sina karriärer. Och med dessa skulder kommer fröken Julie till, om jag nu fattat P O Enquist rätt. I Geijerstams fall handlar det om den upptäckt han gör under sina reportageresor i landet av den framväxande arbetarrörelsen, utopin, som han inte vågar skriva om. I essän Ett vintermord visar Enquist vilken utomordentlig källkritiker han är, då han går igenom mordet på Olof Palme och visar att det tidiga hatet mot Palme är en av orsakerna till mordet, något som andra historiker bekräftat. Samma prov på eminent källkritisk insikt visar han för övrigt i sin bok om Baltutlämningen. Men här finns också mera personliga texter, som då han skriver en rolig essä om sina katter. Vidare då han berättar om hur han städar ur lägenheten efter sin mor, då hon ska flytta till ett äldreboende. Modern och han besöker faderns grav och modern beskriver sedan med en skiss hur hon tänkt sig gravstenens utseende. Till sin häpnad, eftersom han ju nu är vuxen och har ett eget liv, så har modern ritat in honom längst ner till höger på gravstenen. Han skulle alltså som ende son ligga i samma grav som sina föräldrar. Han får bemanna sig, ett vanligt ord han brukar, för att inte gå i taket. Då han går igenom moderns lådor finner han ett tidningsurklipp, en dödsruna över en kvinna i byn, som avlidit blott 36 år gammal. Han undrar vem som kan ha skrivit texten. Det visar sig vara han farmor som varit bykrönikör. Han har svårt att fatta det, då han alltid funnit farmodern obetydlig och liten jämfört med hans farfar, bysmeden, som varit en karismatisk gestalt. Men med tidningsklippet växer farmodern i status. Farfadern omnämns emellertid för en mycket ovanlig sak, denne hade nämligen hållit en rävfarm, för han älskade rävar, och där hade han avlat fram en korsräv. Denna räv tog han med sig på en äventyrlig resa till Stockholm och visade upp i en pristävling, som han vann. Efter det lämnade han aldrig byn. Det är bland annat om sådana oväntade saker som Enquist kan berätta. Vi saknar honom, men vi har ju ändå hans böcker att trösta oss med.