krille tvärvigg

Klimat och rättsstatens principer tycks ha fått stryka på foten när EU-ledarna till slut efter fyra dygns mangling lyckades komma överens något så när. Vissa utropar det som historiskt att man kom överens, men fråga är vad det är värt. Det som mest kommit fram i förhandlingarna är om stödet ska betalas ut som bidrag eller lån. Sverige ville inte ha några bidrag och fick med sig ett par andra länder, men det räckte inte, man fick gå med på en viss del som bidrag, inte någon liten del heller, utan 390 miljarder, medan 360 miljarder ska gå som lån. Men värst av allt är kanske att klimatomställningen inte fick den uppmärksamhet som den behövt. De extrapengar som skulle betalas ut till klimatomställningsfonden blev inte mer än de först föreslagna om 7,5 miljarder, jämför det med bidraget på 390 miljarder. Dessutom behöver man inte lova att vara nationellt klimatneutral till 2050. Känns som att man kan fortsätta i gamla hjulspår. Det viktigaste är business as usual. Det är alltså en uppgörelse som inte tar till vara de möjligheter som funnits att göra en klimatomställning. Även i fråga om rättsstatens principer verkar det som att texten urvattnats, och både Ungern och Polen utropar sig här som segrare, så då kan det inte vara bra. Jonas Sjöstedt och vänsterpartiet har också anmält detta till Konstitutionsutskottet, till vilken nytta det nu kan ha.