krille tvärvigg

Läser Jens Liljestrands omfattande och heltäckande biografi över Vilhelm Moberg. En tjock tegelsten på närmare 700 sidor. Jag köpte den på årets bokrea. Har knappt läst halva boken, men gör halt ett tag för att läsa Rid i natt, Mobergs motståndsbok från andra världskriget, förlagd till mitten av 1600-talet. Jag ser att jag läst den tidigare av understrykningar i boken. Titeln på Liljestrands biografi är Mannen i skogen, en romankaraktär som återkommer hos Moberg. En fredlös man, som ställer sig utanför samhället och som inte är beredd att kompromissa om det han finner vara rätt. Ett ideal även för Vilhelm Moberg. Enligt biografin så var Moberg en individualist ut i fingerspetsarna och en komplicerad människa. Han var sällan nöjd med det han åstadkommit, ofta sjuk och deprimerad och misantropisk. Liljestrand sticker effektivt hål på den myt som odlats om honom, och som han själv bidrog till att sprida, att han var en sund och stark karlakarl. I själva verket var han ytterst känslig och skör. Han genomlevde flera hundår som provinsiell författare och lokaljournalist, innan framgångarna kom med Raskens och på teatern. Med framgångarna växte tuppkammen och självförtroendet och på 1930-talet kom flera romaner och teaterstycken som satte honom i främsta rummet i litteraturens finrum. Han blev nu en offentlig person som inte drog sig för att ge sig in i debatter, bland annat om den svenska så kallade pilsnerfilmen. Då han blev angripen kände han sig förorättad och slog tillbaka hårt. Hans åsikter liknade i mycket de som nazisterna torgförde, men han var ingen nazist, utan tvärtom en glödande antinazist, vilket Rid i natt är ett vältaligt uttryck för. Moberg var antimodern, han hade en förlegad syn på kvinnan och en romantisk syn på bondesamhället. Jag hoppas kunna komma tillbaka med ett mer ingående omdöme sedan jag läst ut biografin och Rid i natt.