krille tvärvigg

Vid läsningen av Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg nämnde denne att Moberg planerat en roman om Digerdöden, men att han aldrig lyckats slutföra projektet. Däremot finns ett kapitel om pesten i hans svenska historia. Då jag läste det var det ofrånkomligt att inte göra en del jämförelser med den pandemi som nu pågår. Pestens ursprung var då som nu Asien, antingen Indien eller Kina. Den spreds med loppor via råttor. Om man jämför med vår pandemi så anser man ju att det är fladdermöss som ligger bakom, såvida man inte som ryktesspridaren Trump tror att det är ett laboratorium i Wuhan som förorsakat spridningen. Pesten på 1300-talet anlände till Europa via Italien, precis som nu, men då med genuesiska sjömän. Men den ledde också till en annan farsot, vilket vi ännu inte sett prov på idag, nämligen att judarna utpekades som de som spred sjukdomen, genom att ha förgiftat brunnarna. Det ledde till pogromer och massakrer på sina håll. Men om Trump och likasinnade får hålla på, så kanske vi snart har pöbelhopar som angriper flyktingar eller invandrare. På medeltiden var det prästerna som råkade illa ut, eftersom de gav de insjuknade den sista smörjelsen. I våra dagar är det sjukvårds- och omsorgspersonal som löper stor risk att smittas. Liksom de som måste utföra sina vardagssysslor, som busschaufförer, kassörskor med flera. De högt uppsatta i samhället kunde då som nu skydda sig bättre. Kungen Magnus Eriksson reste runt till de områden där pesten ännu inte spritt sig, vilket var uteslutet för de bybor som höll djur och måste sköta om åkerjorden. En följd av digerdöden var att kyrkan ökade sina rikedomar, vilka som gynnas den här gången vet vi ännu inte. Men igår kom en rapport om att företag som Ericsson och flera banker inte tycks ha lidit någon skada, vilket inte är så konstigt då stat och riksbank gött dem med pengar. Digerdöden lämnade ett öde land efter sig, det fattades arbetskraft inom jordbruket och knektar till korstågen. Man upptäckte att kroppsarbetarna var viktiga, kanske har man även under denna pandemi insett deras betydelse. Sjukvårdspersonal och personal inom äldreomsorgen har i varje fall visat hur viktiga de är. Vilhelm Moberg kopplar i sin text ihop massdöden på medeltiden med det hot som kärnvapenkriget utgör. Vår generation har ju levt i skuggan av det hotet sedan andra världskriget. För medeltidens människor så var pesten ett Guds straff för deras synder. Hotet var osynligt, lite som coronaviruset också är eller kanske var. Nu är dock kunskapsnivån på en annan nivå än på medeltiden. Men trots det så är det samma förhållningsregler då som nu. Håll socialt avstånd, var noga med hygienen och gå i karantän om så krävs. Därigenom kan vi känna en viss frändskap med den medeltida människan,