krille tvärvigg

Midsommaren som annars brukar vara ett tillfälle att träffas och umgås med barn och barnbarn blir i år väldigt rumphuggen. Coronapandemin tränger in i livets alla skrymslen. Och då jag och hustrun är över 70 år och jag dessutom har en underliggande sjukdom så ska vi se till att hålla distans och iaktta alla andra regler. På sin höjd kan det bli fråga om en fika i trädgården, då på behörigt avstånd från barn och barnbarn. Men det blir ingen middag och ej heller någon dans kring en midsommarstång. Av dagboksanteckningarna från i fjol ser jag att vi alla var tillsammans, till och med min då 97-åriga mor var med. Nu finns hon inte längre bland oss. Hon hade turen, får man väl säga, att gå bort innan coronan slog till. Hon skulle nog inte ha uthärdat den isolering som den innebär. Midsommar är ljusets högtid, men i år är det svårt att glädjas åt den. Ändå är det väl i naturens prakt som vi får söka den lilla tröst som går att få.