krille tvärvigg

Den 14 juni 1940 har Kaplan nåtts av meddelandet om att nazisterna har trängt in i Paris. "Överallt. både bland polackerna och judarna gråter man och jämrar sig," skriver han. I de länder där friheten fortfarande finns demonstrerar folkmassorna på städernas gator. Vi däremot, skriver han, är tvungna att iaktta tystnad och behålla våra känslor för oss själva, "men våra ansikten präglas av djup sorg. Dånet av kanonerna på Frankrikes slätter når inte våra öron, men varje bomb som fälls över Frankrike sårar också oss." Ändå finns det de som ser ljust på framtiden. De är envetna, säger Kaplan, världen kommer inte att tillåta mördaren att triumfera. "Erfarenheten har visat att det är luftherraväldet som är avgörande. Hädanefter är all kanadensisk och också amerikansk tillverkning reserverad för England och Frankrike. Tvåhundrafyrtio flygplan har sänts från Kanada till slagfältet varje dag, och de kommer att besegra Tyskland. Så diskuterar och debatterar vi, medan vi vandrar omkring planlöst som skuggor," avslutar han.