krille tvärvigg

Jag citerar Chaim A. Kaplans dagbok i sin helhet för den 17 juni 1940: "De orättfärdigas sak blomstrar. Omkring en halvtimme före utegångsförbudet skakades huvudstaden i hela sin utsträckning. Alltsedan den dag jag för första gången kom till denna stad har jag inte sett ett sådant kaos. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att också de intelligentare bland polackerna hyser samma uppfattning. Också deras förhoppningar har grusats; detta är slutet för det fria Polen. Folk slet extraupplagorna ur tidningspojkarnas händer ute på gatan.; rubrikerna löd: Frankrike lägger ned vapnen. Inte ens de mest ytterligtgående pessimisterna, till vilka jag räknar mig själv, väntade så fruktansvärda nyheter. Vem kunde ha förutsett att de båda stabilaste västmakterna, de rikaste i världen på råvaror och på mänskliga tillgångar från alla världens hörn, med tre fjärdedelar av världen (Amerika, Afrika och Australien) disponibla för dem, så skamligt och så snabbt skulle underkasta sig mördaren? Skall England fortsätta att kämpa? Man kan föreställa sig att också det landet skall tvingas be om fred och undergivet acceptera det hitlerska diktatet, vilket kommer att bli ännu svårare för England än för Frankrike. Eftersom England och Frankrike har drivits isär, blir det denna gång inte någon fredskonferens av segrare och besegrade; istället för fred blir det olika freder, var och en i överensstämmelse med det besegrade landets geografiska läge - och viktigast av allt, i överensstämmelse med de speciella fördelar som dess politiska och ekonomiska underkastelse kan skänka Stortyskland, vilket nu har blivit verklighet."