krille tvärvigg

"Skall bolsjevikerna komma till Warszawa eller inte?", frågar sig Chaim A. Kaplan i dagboken den 25 juni 1940. Ryktena i staden surrar om detta och alla har olika bevis för det allt efter tycke och smak. Många tror då att det blir en annorlunda revolution med de rödas ankomst och det gör en del glada, andra sorgsna, skriver Kaplan. Ryktena har blivit så starka att nazisterna varit tvungna att dementera dem, men förnekanden har ingen inverkan på vad allmänheten tror. Kaplan är som vanligt mycket skeptisk till rykten, han vill ha fakta för sina uttalanden. Dock medger han att det pågår förhandlingar om gränsjusteringar bakom kulisserna och det är tänkbart, skriver han, att det även kommer att påverka Warszawa. Teoretiskt så närmar sig kriget ett slut, då fredstraktater slutits mellan Tyskland och Italien å ena sidan och Frankrike å den andra. Logiskt sett borde då det civila livet bli behagligare och friare, men några tecken på det finns inte, tvärtom, blir det hårdare, strängare. "Varför ser man inte glädjen avmålad i segrarens ansikten", frågar sig Kaplan. Ja, varför finns inget av den upprymda stämning som varje verklig seger borde föra med sig? Vi efterlevande vet så klart svaret. Besegrandet av Frankrike var bara ett delmål för Hitler, nu riktade han in sig på att så småningom angripa Sovjetunionen.