krille tvärvigg

Vi fick en blöt nationaldag i år, vilken mestadels tillbringats inomhus med läsning. Känns nationaldagen som en speciell dag, bör man hissa flaggan och klä sig i nationaldräkt eller ska man heja på Jimmy eller tänka på Gustav Vasa. Skämt åsido, nationaldag och nationalism är ju lite tveeggat. Var så ända från det att begreppet myntades. Framför allt känner vi väl nationen och nationalitetsbegreppet från slutet av 1800-talet. Från att ha varit ett liberalt projekt kom det omkring 1900 att bli en högerideologi. Uttryck för detta kan vi i Sverige se i Verner von Heidenstams diktning och Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons resa är ju också ett sätt att få skolungdomen att omfatta och älska nationen Sverige. Den nationalism som framträdde vid seklets början betonade varje nations rätt att bestämma över sig själv. Kanske var det därför som Sverige tillät norrmännen att bli en egen nation. Etnicitet och språk var också viktiga i den nya självbilden. Territoriet var inte alltid avgörande utan den känsla man hade för att tillhöra en viss nation. Det var staten som genomförde nationalismen genom att genomföra folkskolans utbyggnad och skapa ett järnvägsnät som band samman nationen, ett postväsende och myndigheter som kunde kontrollera medborgarna. Man kunde nu vädja till medborgarnas lojalitet i nationens namn. Värnpliktens införande får man heller inte glömma, att försvara fosterlandet blev en plikt i nationens intresse. Samtidigt som nationen alltså mobiliserade medborgarna kring nationen, så uteslöt den andra. De som inte kände sig tillhöra nationen kunde utnyttjas av skrupelfria politiker, något som kom att få konsekvenser senare på 1900-talet för de båda världskrigen. Med massmigrationen runt sekelskiftet tog också xenofobin fart och hatet växte mot den andre, okände, som kanske inkräktade på ens bekväma liv. Det är ju något vi också i våra dagar ser prov på. Assimilering var ju ett sätt att få tillgång till nationen och det var inte något fult ord under 1800-talet, men blir det under 1900-talet. Ett slående exempel på detta är judarnas inlemmande i det tyska samhället, vilket med antisemitismens framväxt leder till att de inte längre betraktas som en del av det tyska samhället, utan ska stötas bort som ett främmande inslag. I USA har vi ända sedan slaveriet avskaffades sett att rasismen finns kvar, trots att man hade en svart president i åtta år. Och idag ser vi den åter frodas efter ett mord på en svart man. Ja, nationalismen är ett tveeggat svärd som kan användas till lite av varje både till att starta krig och få oss att känna stolthet och glädje över vårt land. Jag föredrar det senare.