krille tvärvigg

Medan pandemin satt samhället på undantag, så fortgår allt i naturen till synes programenligt. Flyttfåglarna anlände punktligt och är som bäst i färd med sina häckningsbekymmer. Medan jag kryper omkring i morotslandet sjunger sånglärkan över mitt huvud som den gjort varje sommar sedan jag flyttade ut på landet. Och på fältet kämpar tofsvipan för att freda sig mot inkräktarna, kajor och skator. Växterna prunkar också enligt tidtabell. På väg till postlådan ser jag liljekonvalj och midsommarblomster prunka. Och i trädgården sprider syrenerna nu sin väldoft, medan körsbärsblommorna faller som snö över gräsmattan. Det ser ut som om naturen är opåverkad av pandemin, ja, den kanske till och med mår bättre. Rapporter kommer om att luftföroreningarna minskat på sina håll. Samtidigt får vi höra om en miljökatastrof i Sibirien, där en flod förorenats av läckande dieselolja på grund av att permafrosten smält, en påminnelse om människans inverkan på klimatet. Nej, naturens gilla gång är inte given, vi måste hjälpa till att värna den inte förstöra den.