krille tvärvigg

Den 8 maj 1940 reflekterar Chaim A. Kaplan över det faktum att Sovjets regering visat en mer barmhärtig sida gentemot judarna och tagit emot mängder av flyktingar, medan de demokratiska länderna istället stängt dörren för desamma. Det vill säga Sovjetregeringen visade större medmänsklighet än vad de demokratiska staterna visade, trots att dessa brukade tala om humanitet och frihet. Nu visade det sig emellertid att av de som flydde var det många handlande och svartabörshajar, som fortsatte med sina skumma affärer, som skapade sig förmögenheter genom att smuggla varor från det ena landet till det andra med hjälp av mutor och andra fula knep. Det var inte vad Sovjetregeringen behövde och man reagerade och gav order om att gränsen skulle stängas. Tiotusental valde då att komma tillbaka till Polen, men de kom ur askan i elden, menar Kaplan. Dagboken för den tionde maj 1940 inleds: "Blodbadet på nationer och kulturens undergång har inletts." Detta skriver Kaplan efter att nazisterna kränkt Belgiens och Nederländernas neutralitet i syfte att angripa Frankrike. Kaplan spekulerar sedan över vad detta kan betyda. Om nazisterna ska försöka invadera genom den befästa Maginotlinjen kommer det att betyda ett blodbad utan like. Nu vet vi att Hitler inte valde den vägen, utan gick genom Belgien och Nederländerna. Kaplan tror också att Tysklands materiella och ekonomiska resurser kommer att bli uttömda och kanske på sikt innebära ett nederlag. Men han bär på onda aningar och avslutar: "Mitt hjärta förutspår att det inte är omöjligt för Führern att nå en militär framgång, och just av det skälet kan krigsslutet bli fördröjt."