krille tvärvigg

Den 15 maj berättar Chaim A. Kaplan om hur nazisterna använde judar som lockbete för att kunna gripa polacker till tvångsarbete. Nazisterna grep tre judar på en bigata och radade upp dem i närheten av husen. Befallde dem sedan att dansa och sjunga självförnedrande sånger. Den hånfulla scenen drog till sig en skara icke-judar, vilka njöt av skådespelet. Medan de skrattande åsåg dansen och sången tänkte de nog att de var skyddade, att nazisterna inte hade tid med dem. Då hela gatan fyllts av åskådare som gjorde sig lustiga över den sadistiska leken spärrades gatan av i båda ändar. Icke-judarna greps och lastades på bilar för transport till tvångsarbete, medan de tre judarna skickades hem. Kaplan berättar vidare om hur busiga barn kan förlöjliga erövraren. En nazist som kom från en trakt på landet, där han varit van vid att judarna måste hälsa på varenda nazistisk soldat han mötte, försökte nu införa samma sed i Warszawa. Det orsakade stort tumult och många flydde och gömde sig, medan många greps och pryglades för ohörsamhet. Men de små buspojkarna som såg vad som pågick fann på att man skulle visa stor och överdriven vördnad för nazisten, så att han blev till åtlöje. De tog av sig sina mössor och gick fram till nazisten och bugade sig med blottade huvuden. Så gick de åt sidan och andra kom fram och gjorde likaledes. Bakom dem stod många och skrattade högt. Så samlades allt flera för att delta i "munterheten och demonstrerade alla, bullersamt till ära för nazisten med ett dånande hurra." "Detta är judisk hämnd", avslutar Kaplan sin muntra skildring, ett humoristiskt avbrott i allt elände.