krille tvärvigg

Den 18 maj skriver Chaim A. Kaplan: "Just nu har den nyheten nått oss, att också Bryssel har öppnat sina portar för nazisterna.....Var och en med någon iakttagelseförmåga kan tydligt se att västmakterna inte förmår stå emot nazisternas krigsmakt....Och därför kommer också i övermorgon Paris att falla i deras händer. Och vad händer sedan? Istället för Versaillesfreden blir det en Parisfred, men den som dikterar villkoren kommer att bli en annan....Historien är ibland förtjust i underligheter. Den följer inte fastslagna regler; den rör sig med underliga språng och går ibland serpentinvägar." Därefter berättar Kaplan om att en tjock skiljemur har börjat byggas i Warszawa, troligen början till ett getto, även om Kaplan ännu inte är medveten om det. Det är Judenrat, alltså judarnas "regeringsorgan", som på order av erövrarna fått i uppdrag att bygga detta på egen bekostnad. Kaplan fortsätter: "Warszawa är som på sin tid Noaks ark, fullt av bås och avbalkningar som blockerar gatorna just på de platser där det hittills varit livligast trafik.......Det vackra Warszawa har blivit ett fängelse med cell på cell, vilkas invånare behandlas som fångar", avslutar Kaplan. Den 19 maj berättar Kaplan om några händelser som visar att det fanns en del nazister som var vänliga mot judarna, särskilt mot barn. En person som tagits ut till tvångsarbete berättade för Kaplan att hans övervakare vid färdens början sagt till honom att var inte rädd för mig. Jag är inte smittad av judehatet. Ett annat fall handlar om några pojkar som spelade fotboll på en ödetomt, som några tyska soldater såg när de gick förbi tomten. De vände sig då om och bad om tillåtelse att få vara med och ungdomarna gick med på det. När matchen var slut skildes de som vänner. Ett liknande fall handlar om några judiska pojkar som togs ut till tvångsarbete, men som då de kom till arbetsplatsen i stället inbjöds att spela fotboll. Och barnen som tillhörde den "underlägsna rasen" besegrade så arierna. Men soldaterna blev inte förödmjukade, utan ville bara ha revansch och en ny tid för en match fastställdes. Men ibland använder nazisterna en mjukare framtoning med en baktanke, som då man tog emot en bataljon på tolvhundra judar som återvänt från Ryssland och vilka fått nog av bolsjevismen. Dessa togs väl emot och man gjorde eftergifter i fråga om desinfektionsåtgärder och de fick varma filtar. Men under de vänliga samtalen fanns ett syfte. Nazisterna gjorde förfrågningar om förhållandena i den ryska armén, dess mat, uniformering och de platser där den var placerad. Frågorna gjordes i förbigående och svaren togs emot på ett nonchalant sätt. "Detta strålande mottagande sattes i scen blott för spionagets skull", summerar Kaplan.