krille tvärvigg

Den 30 maj 1940 skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok: "All normal affärsverksamhet har upphört. I affärernas ställe har det kommit gårdfarihandel, och platsen för all sådan försäljning är gatan. Därför är gatorna fulla av män, kvinnor och små barn, precis som på den gamla goda tiden, trots att alla butiker är stängda och husen ramponerade. Hop efter hop fyller trottoarerna, tills de är proppade som på en marknadsdag. Och varje försäljare är också en politikerhop. Varenda besynnerlighet finner lyssnare och sprids så fort, att hela Warszawa diskuterar saken inom en timme. Lögnerna vet inte av några gränser. Våra judar tror inte på mördarens segrar i Frankrike." Kaplan visar att han behållit sitt sunda omdöme, han går inte i ledband, förstår att läget är allvarligt att tyskarna har framgångar på slagfältet. Men många av hans landsmän, det vill säga bland judarna, har önskedrömmar om att det inte är sant, det som står att läsa i tidningarna eller sägs i radio. Massorna vill tro att det kommer att gå för tyskarna som i första världskriget (vilket ju i och för sig stämde), att de kommer att sluta i fördärvet. De vill också tro att hela världen kommer att resa sig mot dem, att Roosevelt ska häva sin isolationism och att Stalin ska ta till svärdet. Och England, vilket land ska kunna besegra dem. Så resonerar den judiska allmänheten enligt Kaplan. Till slut fick ju de rätt, men innan det var fallet, så var lidandet ofantligt och för judarna innebar ju kriget en katastrof.