krille tvärvigg

Efter Per Olov Enquists bortgång har jag nu läst hans genombrottsroman Magnetisörens femte vinter från 1964. En bok som länge stått i min bokhylla och som jag tänkt läsa, och nu blev det äntligen av. Per Olov Enquist (i fortsättningen P O Enquist) har i intervjuer sagt att han dragits till karismatiska personer som förmått entusiasmera och hänföra sina åskådare. Troligen har det att göra med hans uppväxt och barndomens upplevelser av väckelsemöten, då församlingen kunde falla i extas och tala i tungor på grund av en förkunnares ord. Även flera av P O Enquists romaner har ju karismatiska huvudpersoner som Struensee i Livläkarens besök och Lewi Pethrus i Lewis resa. I Magnetisörens femte vinter handlar det om Friedrich Meissner, en magnetisör som kommer till den tyska staden Seefond och lyckas få en blind flicka att bli seende igen. Flickan är dotter till läkaren Claus von Selinger, som nu blir Meissners kompanjon och kontrollant. I Selingers dagboksanteckningar kan vi sedan följa vad som händer. Selinger är till en början rätt skeptisk till Meissner, men efter att ha följt honom ett tag så rycks han med i hänförelsen människorna i staden känner inför denne undergörare. Selingers läkarkollega, Steiner, är dock måttligt imponerad, han tror inte på Meissner, ser honom som en bluff. Då Meissner så får får en ny patient, en kvinna Keiser, som påstår att det magonda hon lider av är ett ofullgånget foster, som med Meissners metoder ska drivas ut ur hennes kropp. Selinger börjar fatta misstankar och i en avgörande scen kan han avslöja kvinnan, de ben hon företer och som hon påstått komma från ett barn visar sig vara simpla hönsben. Meissner och kvinnan har i samförstånd kommit överens om bedrägeriet, ty Meissner måste fortsätta att visa att han besitter magiska krafter. Menigheten som förut höjt Meissner till skyarna tar nu hårdhänt avstånd från honom. Han grips och ställs inför domstol. Romanen avslutas dock utan att vi får veta domen. Selinger är kluven i sin inställning till Meissner. Han ser honom visserligen som en bedragare och ser det som sin plikt att avslöja honom. Ett samhälle kan inte grunda sig på en lögn. Men samtidigt finns fascinationen och känslan av den lycka och storhet som man känt. Vi vet ju själva hur vi kan känna stolthet över en stadens son som lyckats i något sammanhang till exempel idrott. Meissner hade lyckats ge människorna något som var större än dem själva och något mer än den bistra verkligheten. Så fungerade också väckelserörelsen och arbetarrörelsen en gång i tiden, gav människorna ett hopp om något bättre.Selinger ser att det Meissner kunde erbjuda var mer än vad han och hans läkarkollegor förmådde ge, en tro som kunde lyfta dem från vardagen. Folkförförare finns inte bara inom religionen utan även i politiken. En av de största var Adolf Hitler som trollband nästan ett helt folk och störtade det i fördärvet. Förförare av olika slag kommer förmodligen alltid att finnas och därför är Magnetisörens femte vinter en viktig bok.