krille tvärvigg

Plötsligt var försommarvärmen här, termometern visade 20 grader och vi hade bestämt att vandra den 13 km långa Norrboleden med några goda vänner. Vid halv elva-tiden startade vi. Någon jacka behövdes inte, utan man kunde gå i tröja och byxor. Sördellen låg kav lugn när vi startade färden från Norrbo gamla fina skola. Vi inledde med att gå lite fel, men det var bara bra för på så sätt kunde vi följa stranden, där vi såg en kvinna i en roddbåt lägga ut nät. Vandringen gick genom omväxlande marker, skogspartier, längs stränder och öppna fält. Efter ett par kilometers vandring anmälde min fru att hon fått skoskav, hon gick i vinterkängor och det blev nog för varmt och fuktigt. Som tur var hade vår ciceron med sig lite skavsårsplåster så hon kunde fortsätta. Nu gick vandringen uppför mot Josefsberget, där vi gjorde halt och intog en välbehövlig lunch. Mat smakar aldrig så bra som ute i naturen, även om det var varmkorv som serverades. Josef var Dellenbygdens apostel och här hade han förärats en tavla med en text som påminde om runor. Det finns också en källa som är namngiven efter aposteln. Efter måltiden fortsatte vi vår vandring. Och efter ett tag träffade vi på två män. Den ena utrustad med hjälm och visir, men det var inte mot corona, utan mot slaguggla. Männen skulle nämligen märka slagugglans ungar, en grannlaga uppgift. Efter en pratstund önskade vi männen lycka till och fortsatte vandringen. Den sista rasten tog vi vid Gammelsträngs hembygdsgård med en härlig utsikt över delar av Norrdellen. Kaffet smakade förträffligt och gav ny energi till den sista biten. Vid halv fem nådde vi till slut Norrbo skola, där bilarna stod parkerade och efter ett rejält dagsverke kunde vi nöjda påbörja hemfärden, något möra i kroppen.