krille tvärvigg

I dagboken för den 2 november 1940 funderar Kaplan över detta med ghettot som inrättats samt biljettpriset på spårvagnarna. Jag citerar avsnittet i sin helhet. Det börjar så här: " Erövrarna har inget behov av ett ghetto, i och för sig, från någon synpunkt. Ett judiskt ghetto i Warszawa, i den traditionella bemärkelsen, är en orimlighet; förvisso är ett slutet ghetto otänkbart. Många kyrkor och regeringsbyggnader ligger mitt i ghettot. De kan inte skaffas bort, de fyller nödvändiga funktioner. Dessutom är det omöjligt att skära av de spårvagnslinjer som går genom ghettot från stadens ena ände till den andra. I sekler byggdes storstaden upp på allmänna medborgerliga grundvalar, och rasgrundvalen var helt främmande för den. Kvarter och bakgårdar där det bodde folk med olika tro låg tätt intill varandra, och trots religiösa och moraliska skillnader dem emellan utvecklades ömsesidig handel och förbindelser som var till förmån för alla. Att särskilja medborgare i ett land efter rasen, och att bygga upp skiljemurar mellan dem, det är en sjuklig tanke. Från dess tillkomst ända tills den sätts i verket kan den blott betraktas såsom ett symtom på sinnessjukdom. Också fyrdubblingen av biljettpriset på den judiska spårvagnen (en zloty istället för 25 groszy) genomdrevs uteslutande för att lägga hinder i vägen för judarnas merkantila begåvning. Detta skrevs uttryckligen i den tyska tidningen. De skäms inte att öppet hävda: Vi vill störta judarna i fördärvet. Och det är inte bara det att de inte skäms; de skryter med att detta är vad de har gjort, gör och skall göra," avslutar Kaplan.