krille tvärvigg

Den 26 november 1940 återvänder Chaim A. Kaplan till sin dagbok efter sex dagar då han inte förmått sig att skriva ner något. Och anledningen får du här, jag citerar i sin helhet: "Min penna slutade inte att flöda ens under våldets hemskaste stunder. Inte ens bombregnet under belägringen av Warszawa hejdade mig, och ett flertal av mina dagboksanteckningar skrevs i källaren. Eftersom en anteckning om dagen var min plikt, höll min vilja mina nerver stången. Men under dessa barbariska dagar är det annorlunda. Jag är fullständigt bruten. Det judiska Warszawa har förvandlats till ett dårhus. En församling på en halv miljon människor är dömd att dö och väntar på att domen skall gå i verkställighet. Sex dagar har förflutit utan en anteckning. I dessa dagar då själva stenarna i muren ropar högt lämnar mig blotta omfånget och antalet av intryck utan den litterära kraften att inregistrera och ordna dem. De har hopats i min hjärna, men historiskt viktiga ögonblick håller på att gå förlorade. På nytt börjar en känsla av ansvar för den judiska historieskrivningen resa krav på mitt samvete," avslutar Kaplan.