krille tvärvigg

Den 12 oktober 1940 skrev Chaim A. Kaplan i sin dagbok: "Till slut har ghettoförordningen trätt i kraft. Just nu skall det vara ett öppet ghetto, men det råder inget tvivel om att det inom kort kommer att stängas. I Lodz verkställdes ghettopåbudet inte på en gång, utan snarare steg för steg och många tecken tyder på att detsamma kommer att bli fallet i Warszawa." Före den 31 oktober måste de judar som bor utanför murarna flytta rubb och stubb till gatorna innanför murarna; och alla arier (läs polacker) som bor på gatorna innanför murarna måste flytta till de ariska kvarteren. I viss mån har påbudet drabbat polackerna hårdare än judarna, för polackerna har beordrats att flytta inte bara från ghettot, utan likaså från den tyska stadsdelen. Nazismen vill åtskilja alla - herrarna för sig, underhuggarna för sig och slavarna för sig. De välsignade och de förbannade får inte blandas. 120 000 människor ska drivas ut ur sina hem och måste finna en fristad och tak över huvudet inom murarna. Var ska denna väldiga folkmassa härbärgeras, frågar sig Kaplan. De flesta av dem är förmögna, vana vid vackra lägenheter och ett liv i bekvämlighet och de kommer hädanefter att vara totalt utblottade. Deras affärer och försörjningsmöjligheter var direkt förknippade med de områden de bodde i. När de lämnar sina hem lämna de också sina inkomster. "Också icke-judarna sörjer. Inte en enda köpman eller butiksägare vill flytta till en främmande stadsdel, om det så är till en arisk stadsdel. Det är svårt för var och en, antingen han är jude eller arier att börja livet på nytt. Därför är skräcken stor i det erövrade Warszawa, erövrat av stränga herrar. Som jag förut sagt, just nu vistas vi i ett öppet ghetto; men vi kommer att sluta i ett verkligt ghetto, innanför stängda murar," avslutar Kaplan.