krille tvärvigg

I dagboken för den 22 oktober 1940 beskriver Chaim A. Kaplan det kaos som beslutet om ghettot åstadkommit. Den polska befolkningen började köpslå, pekade på att i den här delen av staden hade de en kyrka, i en annan del en vacker skolbyggnad och i en tredje del en fabrik som sysselsatte tusen arbetare. I det judiska området som utstakats i detalj började man snart göra förändringar, vilket gjorde invånarna skräckslagna. I kraft av påbudet om ghettot övergav de sina lägenheter i den ariska stadsdelen och skaffade sig nya lägenheter i den judiska. Men dagen därpå fick de veta att även deras nya lägenheter låg utanför gränsen. De måste då överge dem och gå på jakt efter nya bostäder. Fast för judarna är förordningens tidtabell inte av någon betydelse, säger Kaplan Erövrarna kommer och vräker dem från deras lägenheter och tillåter dem inte att ta med sig det minsta. Dock ser man gator fulla av kärror lastade med möbler. Judenrat klarar inte av att ta ledningen i dessa angelägenheter, skriver Kaplan. Folk fruktar att Judenrat ska bussa ihop dem med fel personer och därför skyndar de sig att lura och komma före Judenrat för att hyra ut rum, vilket de gör till skyhöga priser. Statistiker har räknat ut att 140000 arier (dvs. polacker, min anmärkning) ska överge sina lägenheter i den judiska sektorn och att omkring 150 000 judar blir tvungna att lämna sina lägenheter i den ariska sektorn. Men de arier som bodde i den judiska sektorn tillhörde i huvudsak de fattigare klasserna, vars hyror var låga, medan de flesta judar som bodde i den ariska stadsdelen hade höga hyror. Arierna som nu flyttar från den ena stadsdelen till den andra har inte råd att betala hyrorna. Medan de judar som fördrivits från sina hem inte vill bo i de mörka och trånga kvarter de flyttats till, även om hyrorna är låga. Det enda som är gemensamt för de båda parterna är att de är missbelåtna med sin lott och förbannar den dag de föddes, avslutar Kaplan.