krille tvärvigg

Kaplans dagbok för den 27 oktober 1940 riktar hård kritik mot Judenrat, den judiska regering som tyskarna tillsatt. Dagboken inleds så här: "Så länge ghettot är öppet och det fortfarande finns ett hål, inte större än ett nålsöga, varigenom vi kan komma i förbindelse med yttervärlden, har Judenrat enbart domsrätt i fråga om interna angelägenheter. Men från den stund ghettot blir slutet blir vi en främmande nationell organism, skild från nationens medborgerliga liv. Vi kommer då att sluta betala skatt till regeringen samt befrias från att betala hyra. Syndare och brottslingar är inte skyldiga att bära bördan av skatter och skulder," skriver Kaplan med besk humor. Han fortsätter med att det nu är Judenrat, som kommer att representera det judiska folket både inåt och utåt. Men Judenrat är inte detsamma som vårt judiska församlingsråd, som skrev så lysande kapitel i vår historia. Ordföranden i Judenrat och hans kumpaner är hårdföra män, som pådyvlats oss av främlingar. De flesta av dem är dumskallar, skriver Kaplan, som ingen kände under normala förhållanden. De har aldrig valts och skulle aldrig drömma om att bli valda till judiska representanter. Om de hade vågat att ställa upp så skulle de ha förlorat valet. Hur kunde vi hamna i den här situationen, undrar Kaplan. Det var slumpen som ordnade det. För inte ens nazisterna valde dem, han snarare fann dem till hands. Och efter det har de blivit hans lojala och hängivna kreatur. Ordföranden blev dessutom särskilt gynnad, då man gav honom en bil för att underlätta hans arbete. Och sedan han tillträtt tronen, så tillsatte han medarbetare som han gillade och som han gynnade. Han rådfrågade inte oss, utan handlade helt på eget bevåg, som den värsta Führer, avslutar Kaplan sin dagbok.