Höstkänning

Tog en promenad på grusvägen mot grannbyn Wij. Såg hur bofinkarna samlats i flockar i avvaktan på resan söderut och kände vemodet i bröstet. Senare strosade jag runt i trädgården och såg alla tecken på uppbrott. Alla grönsaker, utom ett par purjolökar upptagna och blommorna slokade. Några humlor var ännu i farten på kyndeln om de älskar. Men inga bin syntes till. Även robotgräsklipparen ser surmulen ut, där den går omkring och söker efter något gräs att klippa. Snart ska den tas in för vinterförvaring. Jag kommer att sakna den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0