krille tvärvigg

Den 13 september 1940 skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok; "Polens huvudstad var förr en vacker stad. Alltsedan tyskarna erövrade den har den blivit helig. Det är förbjudet för judar att passera vissa platser som betraktas som särskilt sakrosankta och inte bara till fots - förbudet gäller också färder i bil eller med spårvagn." Man har äntligen fått bestämmelser rörande skolor och yrkesutbildningsanstalter för judiska barn, fortsätter Kaplan. Men i likhet med alla andra order så är den alltför oklar och allmänt hållen. Det går inte att tolka den, eftersom den saknar systematiska pedagogiska uppgifter. Det finns inga direktiv om vilket språk som undervisningen ska bedrivas på och ingenting om de andra pedagogiska problemen. Allt som sägs är att Judenrat måste ombesörja skolor för teoretisk och praktisk undervisning av judiska barn på egen bekostnad och därtill måste de skaffa lärare till skolorna. Eftersom skolorna ska finansieras helt och hållet av Judenrat, så kommer de att betraktas som privatskolor. Det gör det omöjligt att få kommunalt eller statligt understöd. Och judiska barn tas inte emot i andra skolor. Vidare är allt som nämns folkskolor, det vill säga sexåriga elementarskolor. Högre läroanstalter blir stängd även fortsättningsvis. Skälet härtill är att en elev över tretton år kan tas ut till tvångsarbete. Nu går också ett rykte om att Judenrats ordförande mottagit ett brev innehållande sjutton paragrafer om nya förordningar för judarna. Men ingen vet vad de inrymmer. "Ännu en katastrof för judarna döljer sig i detta mystiska rykte," tror Kaplan.