Engelbrekt

Dagens namn är Engelbrekt. Vilka associationer får vi idag när vi ser det namnet? Är det överhuvudtaget någon som döper sitt barn till det namnet? Får skolbarnen veta något om denna gestalt från 1400-talet, en gång besjungen av biskop Thomas i hans frihetsvisa. Jag tog Vilhelm Mobergs Svenska historia till hjälp för att uppdatera mig. Men jag kunde förstås lika gärna ha valt min gamle historielärare Lars Olof Larssons (frid över hans minne) förträffliga bok om Engelbrekt. Det är inte mycket historikerna vet  om personen Engelbrekt. Hans barndom och ungdom är okända, innan han plötsligt uppträder som bondeledare vid midsommartiden 1434. Varför kan man undra? Han var bergsman och närmast medelklass och hade egentligen ingen anledning att engagera sig för böndernas sak. Men i historien har det ju inte varit ovanligt att personer engagerat sig för de som var förtryckta. Och i Engelbrekt fick bönderna eller allmogen som man sa en karismatisk och kraftfull ledare, som dessutom tycks ha haft militära färdigheter. Upproret flammade upp, och flamma kan man verkligen kalla det, för man brände ner många fogdeborgar runt om i landet. Orsaken var ett bittert och djupt hat mot de fogdar, i huvudsak danska, som gick maktens ärenden på ett ofta mycket brutalt och grymt sätt. Och som skodde sig själva då skatterna drevs in. Det var framför allt mot dessa kungens män som man riktade sin vrede. Unionen mellan Sverige, Norge och Danmark, tycks man dock inte ha haft något emot. Vilket däremot rådsherrarna och det andliga frälset ville avskaffa. Så här uppstod en intressekonflikt mellan Engelbrekt och rådsherrarna. Den fick sin lösning då Engelbrekt mördades 1436 på en ö i Mälaren, vilken är oklart, det finns fem öar som strider om den saken. Med Engelbrekts död tog upproret slut, även om Erik Puke, hans närmaste man försökte hålla liv i det. Men även han togs av daga av den nytillträdde kungen Karl Knutsson, som lockade Puke i en fälla. Engelbrekt blev därefter en mytisk gestalt, som kunde brukas till både det ena och det andra. Han gjordes till en frihetens apostel och nationalismens och liberalismens företrädare på 1800-talet. Han blev till den förste svensken, fast han var av tysk börd. Han hade instiftat riksdagen i vårt land, fast allmogen var helt utesluten från makten. Och han utnyttjades då bondetåget drogs samman för att Sverige skulle engagera sig på tysk sida i första världskriget. Så kan det gå för en folkets företrädare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0