krille tvärvigg

Eyvind Johnson är kanske vår mest europeiska författare. I böcker som Strändernas svall, Drömmar om rosor och eld, Hans Nådes tid och Molnen över Metapontion har han utforskat den europeiska historien så fylld av krig och elände. De tre förstnämnda har jag läst men av någon anledning så har läsningen av Molnen över Metapontion dröjt. Nu har jag emellertid tagit skadan igen under ett par veckors läsning. Det är en mångbottnad bok med flera skikt likt kinesiska askar. Huvudhandlingen är Kyrosexpeditionens fälttåg mot Babylon omkring 400 före Kristus. Kyros ville utmana och störta sin bror Artaxerxes från tronen. Det handlade om ett inbördeskrig. Kyros tog hjälp av grekiska trupper, men fälttåget misslyckades och Kyros stupade tidigt. Det som sedan sker är grekernas strapatsrika återtåg under Xenofons ledning skildrat i Xenofons Anabasis, som Eyvind Johnson stiftat bekantskap med redan i sin ungdom och som nämns i hans roman om Olof. Men den som Johnson lånar sin berättarröst till i romanen är en viss Themistogenes, som står Xenofon nära, men om han funnits är oklart. I romanen spelar han emellertid en central roll och vi får veta att han sluppit ut som fånge ur ett stenbrott i Syrakusa, men att hans hustru och barn mördats och att han nu ansluter sig till Kyros fälttåg i en förhoppning att vinna ära och rikedom. En tid är han gäst hos godsägaren Hagnon i Metapontion, en skrytsam och självkär människa som tror sig om att vara god. Bredvid denna berättelse finns en nutida betraktare, Clemens Decorbie, en äventyrsförfattare från Stockholm, som påminner om författaren själv. Denne reser omkring i Italien bland annat för att uppfylla ett löfte han givit till en judisk arkeolog, J P Levy, i ett krigsfångeläger i Frankrike, om att besöka de platser som Levy berättat om för sina fängslade kamrater. Själv blev Levy gasad. Clemens har också förlorat hustru och barn, då deras fartyg sänktes av en tysk ubåt. Här finns ju också anknytningar till författaren själv, vars första hustru hade dött. Clemens är också i Italien för att söka efter Claire, en kvinna han mött i krigsfångelägret och haft ett förhållande med. Till slut finner han henne, men hon är mycket fjär mot honom och söker i sin tur efter Heinz, en nazistisk fångvaktare, som hjälpt henne ut från krigsfångelägret och nu tycks ha en viss hållhake på henne. Både Claire och Heinz är skadade av kriget och båda begår också självmord mot slutet av boken. Bokens starka sida är avsnitten från antiken, tycker jag. Historien med Clemens är mer av ett resereportage, som inte fångar läsaren lika mycket. Molnen är en symbol för människans situation i världen, för de hot som hon står inför. I det aktuella fallet handlar det om det sovjetiska övergreppet mot Ungerns folk.