Historien går igen?

Det kan se ut som ett ovanligt sammanträffande, men just då stora protester äger rum i olika ryska städer till stöd för oppositionspolitikern Navalnyj och för att han ska friges, så läser jag en gammal klassiker för andra gången, nämligen Arthur Koestlers Natt klockan tolv på dagen från Moskvaprocessernas och förföljelsernas tid iscensatta av Stalin mot sina gamla kamrater. Skillnaden mellan då och nu finns förstås, men en del saker går igen. Navalnyj anklagas för att gå utländska makters ärenden precis som huvudpersonen Rubashov anklagas för i Koeslers roman. Navalnyj ses som ett potentiellt hot mot Kreml, fast det vill de inte erkänna utan söker förminska och förödmjuka honom genom att anklaga honom för diffusa brott, precis som Rubashov, vilken anklagas för att ha konspirerat och velat döda nr 1, dvs Stalin, vilket naturligtvis är påhittade och framtvingade amsagor. Det här visar bara att Ryssland är sig likt. Visst Rubashov, precis som Navalnyj är emot regimen och önskar dess fall. Rubashov var en gammal ärrad kämpe som deltagit i inbördeskriget och tjänat partiet i 40 år. Han hade länge trott på dess läror, precis som Arthur Koestler gjort. Men efterhand hade Rubashov sett att det socialistiska paradis som han hoppats på inte var för handen, utan istället ersatts av ett tyranniskt samhälle. "Bålverket skulle bli bevarat, men det hade inte längre något budskap och var inget exempel för världen. Nr 1:s regim hade besudlat idealet för den sociala staten liksom de medeltida påvarna hade besudlat idealet för kristet herravälde. Revolutionens fana var hissad på halv stång." Rubashov hade dessutom dåligt samvete eller skuld för de kamrater han låtit gå i döden, framför allt för den kvinna han haft ett förhållande med. Nu vill han sona sin skuld, men inför de påfrestande förhör som följer ger han upp. Först blir han förhörd av Ivanov, en gammal stridskamrat, som är cynisk och egentligen ser vad som sker, men som vill rädda sitt eget skinn och därför ställer sig på maktens sida. Hans förhörsmetoder är dock ganska milda och han vill inte gå för fort fram, utan vill att Rubashov själv ska värka fram sin bekännelse. Men Ivanov avsätts och avrättas och istället kommer den hårdföre, unga militären Gletkin in som förhörsledare. Denne har inget förflutet, var "född utan navelsträng, utan skämtlynne, utan melankoli" en neandertalstyp, menar Rubashov. Gletkins förhörsmetoder är bryska, han riktar en strålkastare i ansiktet på Rubashov och förhören pågår i timmar, så att Rubashov inget hellre vill än att sova. Han plockar även fram en stackars harmynt man, som man torterat och mutat för att han ska avslöja Rubashov. Till slut står Rubashov inte ut längre, utan går med på alla anklagelser. Idag använder den ryska maktapparaten fortfarande hemska metoder som nervgift och ibland rena avrättningar mot sina motståndare, liksom lögner och förnekanden. Det tog lång tid innan Sovjetsystemet kollapsade och det fanns en förhoppning om demokrati. Putin hade chansen, men valde att förlita sig på de gamla maktinstrumenten, säkerhetstjänsten, militären och byråkratin. Idag ser vi resultatet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0