krille tvärvigg

I ett par veckor har jag varit med på argonauternas färd från Iolkos (nuvarande Volos) i Grekland till Kolchis på Svarta havets östkust. Jag har rest med Apollonios Rhodios hexametervers om 5 835 rader. Om honom vet man inte så mycket mer än att han var bibliotekarie på det kungliga biblioteket i Alexandria cirka 270 till 245 före Kristus. Bakgrunden till sjömännens färd var att kungen, Pelias, som kanske gripit makten med våld från brodern Aison, fått ett varsel om att en man med en sandal skulle döda honom. Då Aisons son Jason uppträder i hovet med bara en sandal, eftersom han förlorat den andra då han korsat en flod, blir Pelias skräckslagen. Men listig som han är ger han Jason i uppdrag att hämta hem det gyllene skinnet från Kolchis med baktanken att Jason inte ska komma levande tillbaka. Jason antar emellertid utmaningen och samlar ihop 52 män som ska följa honom på färden. I det nybygga skeppet Argo ger de sig iväg. Första anhalt blir ön Lemnos, där kvinnorna tagit över ön sedan de dödat alla män, eftersom de ratat dem för slavinnor som de hämtat från grannöar. Nu tar de emot männen med öppna famnar. Sjöfararna förlustar sig och lever i sus och dus och håller på att glömma sin uppgift. Men Herkules som fått till uppgift att vakta skeppet blir vred och skäller ut dem och skamset får de lämna ön. Under den fortsatta resan råkar de ut för en rad äventyr, bland annat blir den vackra ynglingen Hylas neddragen av en nymf i en källa. Herkules söker få fatt i honom och kvarlämnas därför på platsen. Nästa anhalt blir vid Trakiens kust, där de träffar den olycklige siaren Finevs, som slagits av blindhet för att han varit olydig mot gudarna. Nu hämnas de genom att skicka harpyor ett slags demoner som rövar maten från honom och tackar med att skita på resterna. Det är ett gripande porträtt av en ålderstigen människa. Några av argonauterna driver dock bort harpyorna och till tack ger Finevs dem goda råd för den fortsatta färden. Till slut kommer äventyrarna fram till Kolchis och lägger fram sitt önskemål om att hämta tillbaka det gyllene skinnet till Hellas. Men den grymme härskaren Aietes blir vred och ger Jason en närmast omöjligt uppgift. För att få skinnet måste han tämja och oka två eldsprutande tjurar och plöja upp ett enormt fält och beså det med draktänder och döda de krigare som uppstod ur denna draksådd. Jason skulle inte ha kunnat lösa den uppgiften om han inte fått hjälp av den trollkunniga Medea, som blint förälskat sig i honom. Men för Medea är det ett svårt val, hon våndas över att välja sida, mellan sin kärlek till Jason eller sin lojalitet mot fadern och familjen. Men hon väljer Jason och därigenom är det omöjligt för henne att vara kvar i Kolchis. Nu hjälper hon Jason att röva det gyllene skinnet, genom att försätta draken som vaktar skinnet i sömn. Sedan flyr hon tillsammans med argonauterna. Hemfärden bjuder också på äventyr men jag väljer att hoppa över dessa. Sagan slutar väldigt abrupt, då vi inte får veta hur Pelias reagerade då Jason kom hem med det gyllene skinnet. Men dåtidens läsare visste att Medea även här hjälpte Jason att med gift döda Pelias, som vägrat att lämna ifrån sig kungamakten, trots att han fått tillbaka det gyllene skinnet. Det här är kanske första gången som en kvinna haft en central roll i en litterär berättelse. Homeros har visserligen med Penelope, men skildringen av Medea är mera komplex, hon är både en oskuldsfull varelse och en häxa och vi får uppleva hennes vånda och själsliga kval. Jason är heller ingen homerisk hjälte, han är villrådig och brydd många gånger, ibland missmodig och tror inte på sig själv, något helt annat än Homeros självbespeglande hjältar. Jason tror också på samarbete och övertalning hellre än att tala med vapnen. På sätt och vis är det en ganska modern saga.