Återblick
Känns lite futtigt att skriva om sig själv då det händer så hemska saker runtom i världen. Översvämningar, bränder och nu idag statskupp i Tunisien. Men jag har gått och tänkt lite på vår hastiga road trip till graven i Hjorted och övernattningen på Fängelsehotellet i Västervik. Resan gjorde att vissa minnen kom tillbaka, inte alltid angenäma. Sista året på läroverket i stan till exempel var jobbigt. Jag drabbades av panikångest, utan att veta vad som drabbat mig. Men efter en grundlig utredning kunde man konstatera att jag inte led av något kroppsligt fel och man tankade i mig valium, så att jag kunde genomlida vårterminen fram till studenten. Det var sannerligen ingen rolig tid. Jag flyttade till stan då jag var 15 eller 16 år, gick en ettårig kontorskurs med förhoppning om att få jobb hemma i Blankaholm på sågverkskontoret. Men det lax inte. Där tog man istället in en outbildad flicka. Jag ville emellertid inte gå och harva på sågen, utan lyckades få jobb på Konsums lagercentral i Västervik. Samtidigt började jag läsa på Hermods. När mina arbetskamrater fick reda på det, så började de tråka mig med att ska du bli professor och så kunde de berätta om någon som blivit tokig för att han läst för mycket. Det var fin uppmuntran. Dock struntade jag i det, utan naglade fast mig vid skrivbordet varje kväll efter arbetet och levde i stort sett munkliv i ett par år. Sedan tröttnade jag och provade in på läroverket och kom in. Tog realexamen med strålande betyg. Sämre betyg blev det sedan då jag tog studenten. Byggnaden där lagercentralen låg finns kvar kunde jag konstatera vid vår rundvandring, fast nu med annan verksamhet. Vi betjänade en hel del butiker med specerivaror och grönsaker på den här tiden, på 60-talet, men nu finns väl inte många av dom kvar. Konsum har övergett sina ideal och lämnat glesbygden åt sitt öde, precis som politikerna gjort, trots floskler om att hela landet ska leva. Lärovet hade bytt namn till Ellen Keys skola, alltså privatiserats. Var det inte Strindberg som kallade Key Hanna Paj i Svarta fanor och paj kan man väl verkligen säga att det blev av den privatisering som skett på skolans område. Ja, Västervik var förändrat och något annat var väl inte att vänta. En sak var dock sig lik och det var alla turister som översvämmade gatorna som det brukade vara sommartid. Västervik är fortsatt en populär sommarstad.
Kommentarer
Trackback
