Frukost i det gröna
Söndag. Varmt. Äter frukosten i det gröna. En pilfink ser på, kanske sugen. Flitiga humlor och bin och fjärilar i djävulsbuskens (rödbladiga smällspirean) rosavita blombollar. Ingen söndagsledighet där inte. En korp ropar på avstånd, svalor på hög höjd, en lärka i extas sjunger ut sin glädje över markerna. I morgon ska Löfvén avge sitt svar i regeringsfrågan, våndas han? Vad kan det bli annat än nej. Nooshi Dadgostar håller tal från en riksdagskorridor, fast media påstår att det är Almedalsveckan. Det vill säga Almedalen utan Almedalen. Vad påhittiga man är. Låtsas är också vad Dadgostar påstår om politiken. Och då vänsterpartiet plötsligt säger vad man hela tiden sagt, så är upprördheten stor. Här är någon som står vid sitt ord. Dadgostar menar att vänstern varit för naiv, att man trott sossarna om mer än vad de egentligen står för. Att de mer stått på sin egen sida istället för folkets. Karriär och makt har blivit viktigast. Men nu får det vara slut med naiviteten säger Dadgostar, frågan om marknadshyrorna var ett första exempel på det. Dadgostar är lugn och välformulerad, inger förtroende. Kanske är det som kommentatorn Dousa från Timbro påstod, att Löfvén har anledning att se upp, kanske vänsterpartiet om fyra år är större än sossarna. Dadgostar hävdade att hon för folkets talan, inte partiets och citerade Per Albin, att gärningen är den bästa agitationen. Och vid misstroendeförklaringen mot Löfvén så anspelade hon på Tage Erlander. Och hon tror på gamla sosse-paroller som trygghet, stabilitet och det starka samhället. Måste vara jobbigt för gamla sossar att få dessa gamla fina ord i halsen.
Kommentarer
Trackback
