Tillfälligt besök
Tillfälligt besök i staden. Ett nödvändigt ont, tandläkarbesök, dock inte mitt, utan hustruns. I väntan en promenad runt Lillfjärden, fågelsjön mitt i stan. Längre tillbaka en havsvik i förbindelse med havet, men på grund av landhöjningen avskuren från havet. Går förbi det nya tingshuset som byggs. Det breder ut sig som en koloss över kvarteret. Ifrågasatt i insändare, men till slut accepterat efter en del justeringar och för att några, bland annat lokaltidningens kulturredaktör fann det spännande för att det bröt av mot annan bebyggelse. Det var mest den estetiska sidan som debatten handlade om, men för mig säger det något annat. Lokaltidningen som funnits på platsen i mer än hundra år fick flytta ut i stans utkant. För mig blir det att juridiken flyttar in, medan demokratin flyttar ut. Att det säger något om vår tid. Jag går runt byggnaden för att se hur det ser ut på den motsatta sidan. En del av tidningshuset, där annonserna höll till är sparad, men utblåst, den andra delen, där redaktionerna fanns är riven och ersätts med något nytt. Av en händelse kommer en av tidningens gamla reportrar gående på andra sidan trottoaren. Han är en av dom som har bäst koll på den gamla stans historia och han hade också sin arbetsplats här i många år. Jag ropar till honom vad han känner inför den nya byggnaden, men han skakar bara på huvudet och går vidare. Jag fortsätter runt sjön. Möter två kvinnor i blom som inte bevärdigar stofilen med en blick. Känner ålderns tyngd. Det var länge sedan man fick ett leende från en ung skönhet. Ses kanske som pedofil om man glor för närgånget. Jag går förbi Kullen, en gång låg Folkets Hus och Folkets park här, en livligt frekventerad metropol, nu säte för ett äldreboende, där tiden rör sig långsamt i väntan på det oundvikliga. Därnäst ligger idrottsplatsen, anlagd i slutet av 1930-talet. Den stora gräsplanen, A-planen med en rejäl läktare påminnande om en tid då fotbollslaget låg i högst nästa serien är nu förvandlad till B-plan. Istället är det den nya konstgräsplanen byggd på gamla grusplan som gäller. Det är här som seniorlagen vill vara, gräsplanen får duga till ungdomarna och knattarna. I änden av sjön har kommunen gjort det trivsamt med blomsterplanteringar och bänkar och bord där man kan ta en fika och blicka ut över vattnet och staden. Ännu ståtar den vackra kyrkan från 1600-talet som den högsta byggnaden. I år firar staden, ja, att fira är kanske för mycket sagt, att det är 300 år sedan ryssarna brände ner hela stan utom kyrkan som man hade respekt för och en oansenlig byggnad som kallas rysstugan, som enligt legenden skonades för att en rysk officer blev betuttad i en ung vacker kvinna. Fan tro´t som Rellingen sa. Jag slår in på Kärleksstigen, men möter inget kärlekspar. Gläds istället över björkarna som ger skugga. I strandkanten betar gäss: grågås, vitkindad gås och ett par fjäll gäss, lustigt nog inga kanadagäss, var har de tagit vägen. Fågellivet är stillsammare nu då gässen fått ungar än på vårkanten då det är ett himla liv runt sjön. Jag avslutar promenaden vid inspirationsträdgården, där rosor och annan växtlighet prunkar. Det tog en halvtimme och det var precis lagom för att hustrun skulle vara klar.
Kommentarer
Trackback
