Nostalgitripp
Lämnade in bilen på verkstan för koll inför besiktningen. Och passade på att ta en promenad i koloniområdet, där vi hade en stuga i sju år på 1990-talet. Kändes lite vemodigt att gå omkring där. Minnena dök upp. Hur vår son som då var liten lekte i bäcken som rinner genom området. Och hur många av de kolonister som då fanns nu är borta. Området såg inte lika välskött ut som på den tiden vi hade stuga. Snarare ganska igenvuxet och en del lotter skulle aldrig fått godkänt av den regim som fanns på den tiden. Den var känd för stränga regler, bland annat skulle det inte finnas ett enda ogräs i gångarna och många andra konstiga regler. Den lott vi hade och kämpade med bestod nu mest av gräs och blommor. Men stugan såg mera välskött ut och gräsmattan utanför stugan hade nu fått en rejäl altan. Innehavaren var nog mest inriktad på rekreation och vila och inget fel i det. Från kolonin gick vi till dammen strax intill som kommunen så förtjänstfullt anlagt. Det har blivit till en oas för gäss och änder och nu kunde vi se flera små telningar som troget följde sin mor. I planteringarna finns den mörkblå isopen som drar till sig humlor och bin en masse. En bård av den ståtliga stäppsalvian, vildvin och humle kompletterade bilden. Och på dammen kommer snart näckrosor att prunka. Vi slog oss ner på en bänk och begrundade livet. Jag kände mig gammal, det är så många år som förflutit. Jag fyllde 50 när vi hade kolonin, snart är jag 76. Det finns inte mycket tid kvar. Vi gick sedan tillbaka till verkstan och möttes av beskedet att bilen måste in igen. En trasig damask måste åtgärdas.
Kommentarer
Trackback
