krille tvärvigg

Tjugofyra män är på väg till talmannens riksdagspalats i Belin den 20 februari 1933. Så börjar Eric Vuillards fängslande berättelse Dagordningen. En tänkvärd, bitsk och ironisk berättelse om ett avgörande skede i Europas historia. Männen är inte vilka som helst, de tillhör det tyska näringslivets toppar. Det är bland annat Gustav Krupp, Carl von Siemens, Wilhelm von Opel med flera. Herrarna tas emot av Hermann Göring. Han talar om det stundande valet. Om nazistpartiet får majoritet blir det kanske det sista valet på tio år, ja, kanske 100 år tillägger han skrattande. Herrarna instämmer med ett nöjt sorl. Så dyker Hitler upp. Han håller en monolog på en halvtimme, där budskapet är att man måste göra sig av med den svaga regeringen, stoppa kommunisthotet, avskaffa fackföreningarna och låta varje arbetsgivare bli sin egen führer. Så kommer det verkliga skälet till att herrarna kallats till riksdagshuset. Nazistpartiets kassa är tom och nu behöver man medel till valkampanjen, herrarna behöver bidra. Och det gör de. Gustav Krupp anslår en miljon mark. Det var en god investering. För under kriget kan han utnyttja tvångsarbetare och hyra in deporterade till sina fabriker. Hitler var skicklig på att utnyttja utpressning och hot och han spelade på att västmakterna ville ha fred till nästan varje pris som helst. Ett exempel som Eric Vuillard tar upp gäller Österrike. Här använde Hitler sitt hot. Österrikes kansler Kurt von Schuschnigg kallas till Berghof, där han får ta emot den ena förödmjukelsen efter den andra, innan Hitler lägger fram sina krav. Av fruktan för en invasion går Schuschnigg med på det mesta och godkänner avtalet, vilket bland annat innebär att nazisten Seyss-Inquart blir inrikesminister. Men så ändrar Schuschnigg sig och vill ordna en folkomröstning om Österrikes självständighet. Hitler blir rasande och hotar med invasion och Schuschnigg avblåser tanken på en folkomröstning och tror att allt är gott och väl. Men icke. Nu höjer Hitler insatsen. Schuschnigg måste avgå och Seyss-Inquart bli kansler. Lydigt lämnar Schuschnigg sitt ämbete, men då han uppsöker den förbindlige president Miklas så vägrar denne att godkänna avskedsansökan. Hitler blir galen och vrålar i telefon att Miklas måste avskeda Schuschnigg. Först efter flera timmars påtryckningar går Miklas med på detta, men däremot tänker han inte utse Seyss-Inquart till kansler. Men nu är måttet rågat tycker Hitler och beordrar Seyss-Inquart att bjuda in tyskarna till Österrike. Men Seyss-Inquarts svar dröjer och Hitler är nära på att gå upp i limningen och ger nu order om att igångsätta invasionen. Men den blir inte det storartade triumftåg som han velat, utan den tyska krigsmaskinen kör fast, får motorstopp och fastnar i köer, så att Hitler i sin Mercedes inte kommer fram i tid till Wien. Stridsvagnarna får lastas på järnvägsvagnar och skickas till Wien. Ett farsartat slut på det som skulle bli en styrkedemonstration.