krille tvärvigg

Vändpunkten är Klaus Manns självbiografi. Titeln syftar på att varje människa vid givna situationer i livet - vändpunkter - måste fatta moraliska beslut, ta sitt ansvar. Klaus Mann gjorde det. Han valde att gå emot och bekämpa nazistregimen och för det gick han förlustig sitt tyska medborgarskap, men för sitt samvete var det ett rätt beslut. Hans självbiografi är en av de viktigaste böckerna från mellankrigstiden. Han är själv ett vittne till den förfärande utveckling som blev i Tyskland och där den tyska demokratin kvästes. För honom och många andra kulturpersonligheter och intellektuella var det en osannolik utveckling. I boken finns en episod då han besöker en teestube i München och upptäcker Adolf Hitler vid bordet bredvid tillsammans med några kumpaner. Hitler frossar i jordgubbsbakelser, beställer in den ena efter den andra. Mann iakttar honom och fäster sig speciellt vid hans köttiga näsa, grumliga blick och pussiga ansikte. Ingenting tydde på storhet eller begåvning, säger Klaus Mann. Året var 1932 och bara ett år senare var Hitler rikskansler. Hur det gått till var för Klaus Mann en gåta. I självbiografin berättar han om de lyckliga barndomsåren i konstnärshemmet, de struliga tonåren, tiden på en internatskola, där han upptäcker sin homosexualitet och flyr tillbaka till hemmet. Så följer resorna runtom i världen. Ofta tillsammans med sin älskade syster Erika. De sätter också upp pjäser och cabareter. Ibland blir det skandal. För att bekämpa Hitlerregimen startar han en litterär tidskrift, där många av Europas celebra författare medverkar. Han porträtterar i snabba skisser många av de här författarna, som André Gide till exempel. Självmordet låg nära i tiden och några av hans bästa vänner väljer den utvägen och själv är han också öppen för det, men arbetet, författandet räddar honom ännu. Till slut blir det ohållbart att stanna i Tyskland och tillsammans med Erika flyttar de till New York. Här får den hemlöse vagabonden en någorlunda fast punkt i tillvaron på hotell Bedford. Han hade inte haft en fast adress på femton år. I USA reser han omkring som lectures, föredragshållare och startar även här en litterär tidskrift, Decision, med många av USA:s författare som bidragsgivare. Men han vill göra en mer direkt insats i kriget, bli soldat, och söker amerikanskt medborgarskap. Efter många turer får han det till slut och blir skeppad till den italienska fronten. Först deltar han i striderna, men placeras sedan i redaktionen för den militära tidskriften Stars and Stripes på grund av sin stilistiska förmåga. Då kriget är slut reser han med en fotograf tillbaka till Tyskland uppsöker föräldrarnas hus i München, varav bara skalet återstår. Men på balkongen lever en kvinna, som upplyser honom om att huset tjänat som bordell eller avelsfabrik för SS. Som krigskorrespondent möter han också Göring i en trädgård i Augsburg, där denne försökt komma på god fot med krigsmyndigheterna och som säger att han inte visste om några koncentrationsläger, utan det var Himmlers fel. Klaus Mann mår illa av alla dessa människor som säger att de inget visste. Han besöker även Rickard Strauss, en kolerisk gubbe, som upprörs över att han skulle ha behövt ta emot främlingar i sitt hus, vilket dock aldrig skedde, men som annars funnit sig väl tillrätta under nazistregimen. På frågan om han tänkt på att utvandra, svarar han, bara om maten blivit dålig. Klaus Mann växte upp i skuggan av sin berömde far och det var en tung börda att bära. Han kämpade för att vinna faderns förtroende, men det var snålt med bekräftelsen. 1949 tog han sitt liv.