Galgberget
Efter ett par gråa dagar med regn och dimma, så lättade äntligen molntäcket och den efterlängtade solen visade sig. Hustrun och jag förlade därför vår eftermiddagspromenad till Galgbergets nyckelbiotop med fin utsikt över stan. Galgberget, ja, det hörs väl vad det är frågan om, ett berg där det avrättats människor en gång i tiden. Hur många, vet jag förstås inte, men en avrättningsplats likväl. Nu har berget blivit föremål för ett annat rabalder, istället för avrättningar har det varit avverkningar. Kommunen som kallar sig ekokommun har nämligen avverkat en mängd träd i området, vilket förorsakat flera upprörda insändarinlägg. En nyckelbiotop ska man vara rädd om, ty här finns flera rara arter som tallticka, ullticka och rosenticka och även sällsynta insekter. Skogen ska få sköta sig själv i så stor utsträckning som möjligt, utan mänsklig inblandning. Kommunen försvarar nu sitt handlande med att en del träd var så dåliga att de kunde bli en fara för de som strövar omkring i området. Men vad vi kunde se så har man avverkat ganska mycket och det kan man undra över om det var nödvändigt. Nåväl, Galgberget är intressant av andra orsaker. Här byggdes till exempel en hoppbacke på 1920-talet, vilken kom att användas för SM i backhoppning flera gånger. 1963 fick den emellertid skatta åt förgängelsen i en brand, men man kan fortfarande urskilja den elliptiska nedslagsplatsen trots förbuskningen. 1963 anlades också ett danspalats på platsen, som kom att frekventeras av de danssugna. Våra egna döttrar kom att tillbringa en del av sin ungdomstid här, medan vi satt oroliga hemmavid för vad som skulle kunna hända. 1994 köptes emellertid stället upp av pingskyrkan och nu blev det gudstjänster och konserter istället för dans. En historiens ironi kanske. En annan intressant anläggning är en byggnad, där det funnits en jordskalvssimulator, så att besökaren kunnat uppleva hur ett jordskalv känns. Nu ligger den verksamheten i träda, då intresset väl inte var tillräckligt stort. På platsen finns också ett torn, som minner om den tid, då staden tog sitt vatten härifrån. Ja, det blev en promenad, där vi kunde förena nytta med nöje.
Kommentarer
Trackback
