Arbetarlitteraturens återkomst
I Arbetarlitteraturens återkomst gör Rasmus Landström både en historisk genomgång av arbetarlitteraturen från början av 1900-talet till nutid. Men han följer också den politiska utvecklingen, ty den och arbetarlitteraturen har ofta följt varandra som hand i handske. Det är en imponerande rundmålning som Landström gjort. Men den är inte alltid så lätt att följa, ty det vimlar av författare och verk. Språket är ibland lite akademiskt och inte så lättillgängligt. Arbetarlitteraturen är en del av vår nationallitteratur och förtjänar så klart att lyftas fram, något som inte alltid varit självklart. Inte ens under 1930-talets glansperiod var det så givet. Det var först i efterhand med Fib-böckerna och bokombuden som det stora publika genombrottet kom för arbetarförfattarna. Rasmus Landström urskiljer åtminstone fem perioder då arbetarlitteraturen spelat stor roll. Förutom 1930-talet var det 1910-talet, då författare som Maria Sandel, Martin Koch och Gustav Hedenvind Eriksson framträdde, de två senare kallade "grindstolpar" av Ivar Lo för att poängtera deras betydelse för arbetarlitteraturen. Men för Rasmus Landström är Maria Sandel den första arbetarförfattaren, som träder fram i offentligheten. En annan period som pekas ut är 1968 och 70-talet med rapportböckerna som Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink och många flera. Vidare 1990-talet med folkhemsromaner som Susanna Alakoskis och Elsie Johanssons böcker. Och så 2010-talet få arbetarlitteratuen på nytt tar ett språng och synliggjör arbetarklassen, trots att media ägnat den föga uppmärksamhet. Arbetarlitteraturen har genom sin historia samverkat med den politiska utvecklingen. 1930-talet till exempel var ju genombrottet för arbetarrörelsen, då den kom till makten. Och 1968 skedde en radikalisering av hela samhället och medvetenheten om omvärldens orättvisor och befrielsrörelser växte. 1980-talet med nybliberalismens genombrott var en död period för arbetarlitteraturen. Men på 1990-talet och krisen i samhället sker en återhämtning. Vi får både folkhemsromaner, en novellboom och en deckarboom med dirty realism. Runt 2010 framträder många nya förmågor, men det som utmärker deras berättelser är hemlöshet, utfanförskap och vilsenhet i tillvaron, ja, avsaknad av framtidstro. En anledning är förstås arbetarrörelsens försvagning och att samhället befinner sig i kris. Men kanske går arbetarlitteraturens genombrott här att se som en stormsvala för att en mer radikal politik kommer att följa. Men är den då vänster eller reaktionär. Det återstår att se. Men i Rasmus Landströms bok finns i varje fall mycket att begrund. Den här korta texten kan bara beröra något av det viktigaste. Läs gärna boken.
Kommentarer
Trackback
