Dan Andersson myt och sanning
Den 16 september 1920 omkommer författaren och poeten Dan Andersson i en meningslös olycka på hotell Hellman i Stockholm genom cyanvänteförgiftning 32 år gammal. Hans plötsliga död gör honom till en myt nästan över en natt. En myt som upprätthållits av efterlevande och forskare. I den omfångsrika boken Dan Andersson myt och sanning försöker Nils Holmdahl göra upp med myten och ge oss en mer sannfärdig bild av människan Dan Andersson. Holmdalh är väl skickad för uppgiften han har studerat Dan Anderssons diktning utan och innan och han har intervjuat många människor som stått Dan Andersson nära, studerat brev och dokument och praktiskt taget mätt upp till fots hela Dan Anderssons finnmarksvärld både i tiden och rummet. Och han bosatte sig i slutet av 1960-talet i Rikkenstorp nära Grängesberg för att fånga in atmosfären så att säga. Dans far Adolf Andersson var något av en profet i bygden, lärare och folkupplysare i hälsofrågor och nykterhet. Men samtidigt starkt religiös och sträng, som trodde, som många andra på aga som uppfostringsmetod. Hos den veke och känslige Dan Andersson skapade detta ett livslångt skuld- och syndamedvetande, som han fick brottas med. Forskningen om Dan Andersson har i stort sett blundat för hans relationer till kvinnor. Modern Augusta har på sin höjd fått några rader i biografier och avhandlingar. Ändå var hon betydelsfull som en motvikt till den stränge fadern, mera lättsam och glad och framför allt musikalisk, spelade cittra och sjöng och planterade förmodligen denna ådra hos den begåvade sonen. Men Dan hade också många kvinnohistorier, han hade tillfälliga förhållanden med flera lärarinnor och genomlevde tre starka kärlekshistorier med Nannie Lundberg, Märta Larsson och slutligen Olga Turesson som han gifte sig med ett par år innan han förolyckades. Hans kvinnosyn var dock tveeggad, han var ofta på väg någon annanstans. Många av hans personer i dikter och noveller och romaner har verkliga förebilder, men med konstnärens rätt så har han blandat bort korten, skapat en ny människa eller knutit fel person till en plats osv. Nils Holmdahl kan nu i flera fall klargöra hur det verkligen förhöll sig bakom en del av hans figurer. Forskningen har också varit sparsam med att framhålla hans politiska radikalism. Han var inte bara ombudsman och resetalare för nykterhetssaken han deltog också i det antimilitaristiska arbetet. Men framför allt var han förstås diktare utifrån ett utsatt och osäkert läge. Men han förmådde bygga nätverk och skapa kontakter, ty han kunde umgås både med låg och hög. Nils Holmdahls digra bok kommer sannolikt att bli ett bestående standardverk i fackboksklassen om Dan Anderssons värld. Och den ger oss en mer sammansatt bild av människan Dan Andersson. Boken är rikligt illustrerad med många, aldrig tidigare publicerade foton. En kritisk synpunkt till sist, boken borde ha korrekturlästs bättre, ty det finns en rad upprepningar i texten.
Kommentarer
Trackback
