Paradiset
För den som tvingas lämna sin hembygd eller sitt land blir tillvaron aldrig densamma. Man känner sig vilsen och rotlös. För nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah är det en bekant känsla. I slutet av 1960-talet kom han som flykting till England från Zanzibar. I sin roman Paradiset låter han den 12-årige Yusuf uppleva samma sak. Yusuf är en vacker yngling, oskuldsfull och något av en drömmare, om än med en vaken blick på sin omgivning. Han bor med sin far och mor i Kawa nära kusten. En dag kommer, vad han tror är hans farbror Aziz på besök. Det är inte första gången, för han brukade dyka upp då och då och Yusuf brukade få ett mynt av honom. Men den här gången känner Yusuf på sig att det rör sig om något annat. Och mycket riktigt, han får följa med farbrodern och bo hos honom och jobba i hans butik. Här möter han Khalil, en pojke några år äldre, som blir hans läromästare och något av en storebror. Khalil berättar nu för honom att Aziz inte alls är hans farbror och att han pantsatts för föräldrarnas skuld till köpmannen Aziz, precis som Khalil själv råkat ut för. Efter en tid får han följa med köpmannen på hans resor till inlandet. Det är ett stort följe med lurblåsare och trummor och sång liknande en karneval som ger sig iväg. I en stad i bergen får Yusuf för första gången höra talas om européerna av en man vid namn Hussein. "De där européerna är väldigt beslutsamma och när de slåss om jordens rikedomar kommer de att krossa oss allesammans. Man måste vara dum om man tror att de är här för att göra gott", säger Hussein. Yusuf får så vara med om svåra strapatser när man drar vidare genom en oländig trakt, där insekter angriper karaven svårt och män blir sjuka och dör. Expeditionens ledare, den hårdföre Mohmmed Abdullah tar ut sin ilska på vägvisaren och piskar honom svårt, då han tror att han vilselett dem. Väl framme i Chatu, blir de väl mottagna av sultanen, men på natten blir de överfallna, vakterna skjuts och kolonnen tillfångatas. Varorna tas ifrån dem och de uppmanas lämna platsen. Men Aziz vägrar och vill ha tillbaka varorna. Yusuf tas som gisslan. Men så dyker tyskarna upp och kolonnen befrias och får resa iväg med resten av varulagret. Väl hemma igen börjar Yusuf hjälpa den gamle fåordige trädgårdsmästaren Hamid med att bära vattenhinkar, rensa ogräs och rensa kanaler. Trädgården är väl ett sorts paradis. Frun i huset pockar snart på Yusuf, vill se honom, den vackre ynglingen. Hon tror att han är välsignad och att han ska hjälpa henne bli fri från den sjukdom hon har, halva ansiktet är infekterat. Men hon har också andra planer. Khalil varnar Yusuf för att ge sig in på företaget, men han är nyfiken och lyssnar inte till Khalil. Dessutom har han förälskat sig i Amina som hjälper frun. Amina är också bortrövad från de sina, har adopterats och gifts bort med Aziz. Hon lever som en fågel i bur. Yusuf vill att de ska ge sig iväg tillsammans, men hon kallar honom en drömmare. Till slut kommer tyskarna till staden, Yusuf och Khalil gömmer sig i butiken och kan se hur tyskarna samlar ihop folk och tar med sig. Då kolonnen ger sig iväg springer Yusuf efter den. Ett något snöpligt slut, men sannolikt vill han komma bort från alla problem som hopat sig. Ja, det är en mycket mångbottnad roman och inte lätt att hålla ihop alla trådar i den, vilket kanske märks av min redogörelse. Det man kan säga är att det är en allmängiltig berättelse, skriven på ett mustigt, men samtidigt lyriskt språk. Karaktärerna är tydliga och vi får uppleva ett Afrika med stamstrider, vidskeplighet, sjukdomar och barnslaveri. Vilken tid den utspelas i är svårt att avgöra, men troligen är det från 1900-talets början.
Kommentarer
Trackback
