Partiledardebatt

Igår kväll var det partiledardebatt i Agenda. Löfvéns sista, så man hade kanske trott på lite försonligare tongångar från oppositionen. Men icke, man skällde som bandhundar. Regeringen och Löfvén var inte vatten värda, hade inte åstadkommit något på 7 år, mer än dåliga saker. Löfvén tycktes ta det hela med ro, är säkert nöjd att slippa de här plågsamma debatterna. Han är ju själv inte någon vidare debattör. Är mer av en samarbetsman, van vid fackliga förhandlingar i mer slutna rum. Ändå har han lyckats hålla ihop regeringen och dragit oppositionen vid näsan några gånger. Det har de förstås svårt att tåla. Annars gick debatten i gamla hjulspår med väl kända argument. Enda tillfället det osade bränt var då Per Bolund kallade oppositionen för blåbrun och Åkesson gick i taket och undrade vad Bolund menade med brun, var han kanske nazist. Bolund kom märkbart av sig, men menade att SD ju kom från det hållet, även om man nu snyggat till sig och försöker se anständiga ut. Men Åkesson fortsatte gapa kallar du mig nazist, så det hela blev patetiskt och programledarna fick gå in och bryta. Uppenbarligen ett känsligt kapitel för Åkesson, som nu låtsas vara en fullfjädrad demokrat. Och har uppenbarligen lyckats med att förvända huvudet på de övriga i oppositionen, ty nu hade alla fyra åstadkommit ett gemensamt förslag mot gängkriminaliteten, ett förslag som i stort sett var liktydigt med det som sossarna för två år sedan lade fram som diskussionsunderlag för en förhandling, men som de konservativa valde att lämna. Samma sak hände med Löfvéns försök till en energiöverenskommelse, moderaterna lämnade och kanske KD också, jag minns faktiskt inte. Ifråga om klimatet så hade Åkesson samma syn som på invandringen, den ska skötas långt från Sverige, det vi gör har så liten effekt på klimatet, bättre att söka påverka Kina. Vinster i välfärden skrattade han bort. Det var flummet som var det stora problemet. Att skattemiljarder försvinner i skatteparadis var väl inte så mycket att bråka om. Nu tonar oppositionen fram som ett regeringsalternativ, vilket Åkesson hett eftertraktat. Nu verkar de så väldigt ense, stod och nickade till varandra och sände uppmuntrande blickar med undertexten titta så överens vi är. Men det kommer väl att visa sig hur eniga de är, om de nu lyckas vinna i valet nästa år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0