Två pistoler
Han har två pistoler gömda i pottskåpet utifall att. Det handlar om Adolf Fredrik Munck, hovstallmästare hos Gustav III i Klas Östergrens nya roman Två pistoler.
De rostiga pistolerna finns där ifall några fiender från det gamla hemlandet skulle dyka upp och få för sig att ta livet av honom. Då finns en pistol för dem och en för honom själv. Två pistoler är en roman lustfylld att läsa, men också sorglig och gripande. Munck är landsförvisad och förnedrad och framlever sina sista år på en ort i Toscana. Året är 1831 och en koleraepidemi härjar och Munck bestämmer sig för att hålla sig inomhus resten av sin tid. Han vill inte återuppleva de hemska minnen han har från Karlskrona och den tyfusepidemi som drabbade de hemvändande soldaterna från det illa skötta kriget mot ryssen. Som Gustav III:s sändebud fick han gå bland sjuka och lik och försöka lindra så gott det gick. Hans tro på kungen fick sig en knäck. Nu lever han ensam med en simpel adjutant eller kalfaktor, Ytterberg, om Ytterberg är en uppfinning av Östergren eller inte vet jag inte, men hur som haver så är det för denne Ytterberg som Munck delger sina minnen, gärna då de lite skabrösa tycker Ytterberg. Och Munck är inte ovillig att berätta, särskilt om han vunnit ett parti kille, vilket han för det mesta gör eller fått sig en tår på tand. Framför allt går minnena tillbaka till sommaren 1775 på Ekolsund, sommarvistet. Den halsstarrige Gustav inser då, efter nio års celibat och känslokyla i äktenskapet, att han måste sörja för att få en tronföljare. Men hur ska det gå till i ett bottenfruset äktenskap, där makarna inte varit nära varandra en enda gång. Han rådfrågar sina gunstlingar Ehrensvärd och Ekelund, men ingen av dem vet råd. Men då kommer Gustav på att Munck, karlakarlen och mannen med kvinnotycke, kan bli hans räddning. Och Munck, som alltid lojal mot kungen går med på uppdraget, om än skeptisk. Och så inleds en rad förvecklingar och lustigheter, där Munck får pröva hela sitt tålamod för att nå framgång. Denne savolaxare eller finske Ikaros är nämligen utrustad med stort sådant, härdad av finska vintrar och en hårdhänt vistelse i hovet under många år, där han fått svälja besk medicin. Nåväl, Munck lyckas till sist i sina bemödanden, och en son blir till. Men snart är ryktena i svang, med änkedrottningen Lovisa Ulrika i spetsen, hon som hatar drottningen. Ryktet förmäler att det är Munck som är far till barnet. Det leder till en brytning mellan Gustav och änkedrottningen och stämningen blir allt annat än god i hovet. För Munck leder detta så småningom till att han avpolleteras och tillsammans med anklagelser om falskmynteri är hans dagar vid hovet räknade. Då Gustav blir skjuten på operan så blir Munck landsförvisad och mister sin medborgerliga rätt. Och för kungasonen Gustav IV Adolf går det heller inte väl, även han blir landsförvisad och får irra omkring i Europa under titeln överste Gustafsson. Kanske även det ett romanämne för Östergren. Men framför allt handlar Östergrens roman om hur tiden äter oss alla, hur det är att åldras och leva i ensamhet, där bara minnena är våra följeslagare.
Kommentarer
Trackback
