April, April
April, April du dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill, så ropade vi till varandra i barndomsåren, när vi lyckades lura någon. Men nu är det vädret som skojar med oss. Ty april förnekar sig aldrig, bjuder på bakslag, just då vi går och hoppas på våren. April uppfyller pessimistens önskningar om vad var det jag sa. För bara några dagar sedan drillade sånglärkan över våra täkter och sångsvanarna och tofsviporna betade tillsammans med gässen i stort antal. Men nu har sången tystnat och viporna och sångsvanarna har försvunnit all världens väg. Bara några molokna gäss går och stryker omkring och hoppas att snöandet upphör. Just då ovädret kom måste vi åka till stugan vid havet för att ta emot en försändelse till vår dotter och svärson, vilka bor i Stockholm och alltså inte kunde vara här. Vägen var oplogad och bilen svängde som om vi for i en slänggunga och snön vräkte sig över framrutan i vågor, så att sikten var minimal. Men vi lyckades ta oss fram till stugan i alla fall utan att hamna i diket. Väl framme möttes vi av ett hotfullt dån, det var havet som i meterhöga vågor kastade sig över stranden. Vi funderade på om vi skulle vara tvungna att stanna över natten i stugan, men framåt tvåtiden kom snöplogen samtidigt som transporten med varor anlände. Efter att den lossats kunde vi plocka ihop våra saker och rulla iväg hemåt i snöyran. April kan man verkligen inte lita på.
Kommentarer
Trackback
