Shuggie Bain
På bokrean skaffade jag mig romanen Shuggie Bain av Douglas Stuart. Jag hade hört många lovord om den och den hade bland annat tilldelats det prestigefyllda Bookerpriset. Romanen är en hjärtskärande berättelse om en familj i Glasgow i 1980-talet, präglad av thatcherianismens nedskärningar och nerläggningar av gruvor, ståverk och varv och Thatchers oförsonliga strid mot facket. Det har lett till arbetslöshet, förfall och hopplöshet. I centrum för romanen finns Shuggie, en annorlunda pojke och hans alkoholiserade mamma Agnes. Fadern Shug, en egoistisk skitstövel, dumpar familjen i ett nergånget gruvsamhälle utanför stan, där de får klara sig bäst de kan mot elaka grannar och nedbrutna, försupna och arbetslösa gruvarbetare. Shuggie blir genast utsatt för mobbning, kallas för fikus och hamnar i handgemäng. Shuggies äldre syskon, Catherine och Leek vill bara bort från stället och tar chansen när den bjuds. Kvar blir Shuggie med sin alkoholiserade mor, som dock är en stolt och vacker kvinna, som ingen sätter sig på. Shuggie blir hennes medberoende och försöker på alla vis skydda henne mot alla dem som vill dra ner henne i skiten. Ibland lyckas han, men ibland går det inte, eftersom hennes sug efter alkoholen är för starkt. Hennes liv har inte blivit som hon önskat och hon är olycklig och förbannad på sin hjärtlöse man. Under ett år lyckas hon dock med AA:s (Anonyma alkoholisters) hjälp bli kvitt sitt missbruk och familjelivet blir stabilare och tryggare. Hon får jobb på en bensinmack och träffar en man, Eugene, som hon ingår ett förhållande med. Allt verkar ordna sig till det bättre. Och man får ett hopp som läsare. Men det tas snart ifrån en, då Eugene, den dumbommen, inte tror att Agnes missbruk är så farligt, hon verkar ju normal, och bjuder ut henne på en restaurang och vill att hon ska smaka lite vin, det kan väl inte skada. Men det är just vad det gör, ty då Agnes omsider smakar på vinet efter Eugenes propsande, så går allt åt helvete, och hon är snart inne i den olycksaliga karusellen igen. För att få ett slut på drickandet flyttar hon från gruvsamhället till en lägenhet i stan och hon och Shuggie lovar varandra att nu ska det bli ett annat liv. Men det blir det inte, hon är snart åter fast i de gamla hjulspåren och går mot ett tragiskt slut. Narrativet om en alkoholiserad mor och hennes medberoende son kanske i sig inte är så ovanlig, men Douglas Stuarts styrka är att han på ett lysande sätt kan identifiera sig med sina karaktärer. Trots den mörka och tragiska utgången så lyfter sig berättelsen till ett högre plan ovanför eländesskildringen. Man bär med sig berättelsen i sitt hjärta efteråt ett bra tag.
Kommentarer
Trackback
