Den avgörande striden
Den 30 november 1991 befinner sig journalisten Gellert Tamas vid Slussen, där ett 100-tal skinheads samlats för att delta i Sverigedemokraternas första firande av Karl XII:s dödsdag. På väg till Kungsträdgården vrålar de taktfast Sieg Heil och Judesvin, utan att polisen ingriper och gör någonting mot denna uppenbara hets mot folkgrupp. 30 år senare är detta parti Sveriges näst största parti enligt de senaste opinionssiffrorna och gör anspråk på att ta plats i en reaktionär högerregering. Det är en osannolik och skrämmande utveckling som skett under dessa trettio år. I sin bok Den avgörande striden analyserar Gellert Tamas den här utvecklingen och hur det har lett till att ett främlingsfientligt och rasistiskt parti som ingen ville ha med att göra till att partiet normaliserats och ses som ett godtagbart samarbetsparti. Den ena sidan av detta är de händelser som inträffat i världen med 11 september, den ekonomiska krisen 2008 och flyktingvågen 2015. Det är faktorer som samtliga gynnat ett parti som Sverigedemokraterna. En annan sida av saken är att de borgerliga partierna i Sverige svängt 180 grader och numera ser partiet som vilket annat parti som helst som man kan prata och komma överens med. Men som Gellert Tamas visar så är SD inte som vilket annat parti som helst. Och man har, trots en ändrad retorik, inte ändrat sina grundläggande värderingar. Invandraren, läs muslimen, är fortfarande det stora hotet och orsaken till alla samhällsproblem. Vi har nyligen kunnat se det exponeras i Tobias Anderssons tweet om återvandring och enkel biljett till Kabul. Och fienden är det vänsterliberala etablissemanget som förstört Sverige. Vad är det då som hänt som gör att partiet blivit rumsrent på den borgerliga kanten? Jo, en relativt liten mycket aktiv klick som till exempel Ivar Arpi och Hans Bergström har verkat för att omvärdera SD. Och näringslivet i form av Kreab och andra har fått SD att svänga i viktiga frågor som vinster i välfärden och EU som SD tidigare var emot. Syftet är förstås att ytterst få till ett maktskifte, vilket vore omöjligt utan SDs medverkan. Det kan dock bli en obehaglig överraskning för dessa mediedomptörer, SD kanske inte är den lydiga och samarbetsvilliga partner som man föreställt sig. Det går heller inte att komma ifrån den inverkan som sociala medier haft. Här har SD varit på tårna och startat flera sajter som med hat och hot spridit sitt gift i samhällskroppen. Sen har man låtsats som att man inget har att göra med dessa sajter. Men Gellert Tamas kan visa hur det verkligen förhåller sig. Medierna i stort har också fallit in i samma trend. I ett program som Agenda, som tidningen ETC granskat visade det sig att två av tre program eller sextiofyra av hundra program handlade om kriminalitet och invandring. Sjukvårdsfrågorna som väljarna rankade högst var det bara tretton program av hundra som tog upp. Gellert Tamas bok heter Den avgörande striden och det handlar då om vilket samhälle vi ska ha. Är det ett samhälle i stil med Trumps USA eller Orbans Ungern som SD har som förebilder, där den egna nationen och det egna folket är i fokus och där ledaren står i samklang med detta folk och bäst vet vad det vill. Eller vill vi ha ett demokratiskt samhälle med fria medier, ett rättsväsende utan politisk styrning och ett fritt kulturliv. Framtiden kommer att avgöra.
Kommentarer
Trackback
