Stadsvandring
Söndagsstiltje i den lilla kuststaden. Vi är med på en stadsvandring. Guiden har samlat oss i Rådhusparken med statyerna av de tre kvinnorna med anspelning på havet: fiskarflickan, sjöjungfrun och venus. Stan är ju en fiskarstad, fiskerinäringen var en gång betydande. Vid varvet fanns en fiskeindustri, där bland annat surströmming tillverkades. Ett surströmmingssällskap höll surströmmingens fana högt med sammankomster på stadshuset. Nu finns knappt någon strömming kvar i våra vatten och än mindre fiskare. Istället är det fritidsbåtar, en del i lyxklass, som frekventerar hamnen. Fiskarstan finns förstås kvar, den en gång så föraktade och som skulle jämnas med marken. Men ett folkligt uppror räddade kvar den och nu har den hög status. Guiden pekar på stadshotellet, som grundades som stadshus 1878. Här finns den fina festvåningen, där man vid musikaliska sällskapets arrangemang inte lär komma in utan frack eller långklänning. Än idag har studenterna sin bal där. Samtidigt med stadshuset var det meningen att en ny och fin teater skulle anläggas. Men stadsbränder och ekonomi körd i botten gjorde att man istället anlade den enklare teaterladan i Stadsparken, vilken invigdes i mars 1882. Vi förflyttar oss till en plats, där snusfabriken en gång låg. Sedan ett år tillbaka har man också lyckats få dit en skylt, så att stans invånare kan se var den låg. Det var en stor anläggning med en stor tillverkning av snus. Till en början drogs den stora kvarnen som malde tobaksbladen av hästar, men den framsynte fabrikören Frisk såg till att skaffa ångmaskin, vilket underlättade arbetet. Frisk var en riktig entreprenör, som med effektiv marknadsförning såg till att saluföra sina produkter med annonser i lokaltidningar och slagkraftiga slogans. Frisks blå var den mest sålda produkten. Verksamheten dog dock då tobaksmonopolet kom 1913. Ett företag som dock levt vidare är Fagerströms karameller, som ligger bara ett stenkast varifrån vi står samlade. Det är en fin tegelbyggnad från 1909, som vid karamelltillverkningen fortfarande använder samma recept som vid starten. Vi förflyttar oss till Lillfjärden och guiden berättar lite om det Brunnshus som fanns i Teaterparken före teaterns tillkomst. Vattnet i stan var så bra att man drack brunn och så anlades ett Brunnshus, där man förlustade sig på olika vis bland annat med musikaliska sammankomster, men också teater förekom i ett annex. Teaterverksamheten hade grundats av förste stadsläkaren Samuel Wallner, som förstod att människan inte enbart behövde bröd för att må bra. Teatersällskapet uppträdde i Brunnshuset och var till och med populärare än de med misstänksamhet sedda kringresande teatersällskapen som var oförskämda nog att ta betalt. Guiden tar oss till slut till Bryggeriet eller det som en gång var bryggeriet, men som nu är en byggnad med Hemköp och Systembolaget. Även Bryggeriet var en stor anläggning som tillverkade öl och svagdricka i stora mängder och som hade många anställda. Jag minns själv den vitmenade byggnaden, den var ännu inte riven då vi flyttade till staden. Innan vandringen avslutas med middag så går vi tidningsgatan på västertull, där alla tre lokaltidningarna varit inhysta. Ingen av dem är längre kvar här, och två av tidningarna är saligt insomnade. Istället tronar det nya tingshuset i kvarteren som ett tidens tecken kanske på att det nu är rättsväsende, brott och lag och ordning som är överordnat så mycket annat i samhället.
Kommentarer
Trackback
