Tidens gång
Har bara badat en gång tidigare i år och nu var vi nästan mitt i augusti. Men de senaste dagarna har det varit så pass varmt att vi trodde havet kanske värmts upp, så vi tog bilen och for till vår dotter och svärsons stuga, som vi brukar låna då och då. Vattnet såg inbjudande ut, blått och med små vågor. Men inbjudan var ganska iskall, efter ett hastigt dopp, snabbt upp igen. På en skylt en bit bort kunde vi läsa att vattentemperaturen var 13 grader. Jag kom att tänka på hur jag i tonåren tog bronsmagistern och hur jag i slutet av sommaren simmade de 1 800 meterna som krävdes i en temperatur liknande den vi nu bara tordes doppa oss i. Visserligen fick jag sedan tillbringa hela eftermiddagen insvept i filtar och dricka varm choklad, men jag genomförde uppgiften. Nu skulle jag inte ens klara simborgarmärket. På väg tillbaka till stugan passerade jag de två sista stugorna vid stranden. På verandorna satt nu två ensamma tanter och knåpade med var sitt korsord. Sedan något år tillbaka är de båda ensamma. Männen deras är borta. Sådan är tidens gång och jag fylldes av melankoli och medkänsla med de gamla kvinnorna.
.
Kommentarer
Trackback
