Cloetta 150 år

Ser i Populär historia att Cloetta blir 150 år. Till Ljungsbro kom fabriken 1904 och där finns den fortfarande kvar. Cloetta är för mig och min hustru lite speciellt, eftersom vi fixade jobb där en sommar i slutet av 1960-talet. Vi hade bott i en rivningsfastighet i Linköping, medan jag pluggade på universitetsfilialen. Men nu skulle fastigheten rivas och vi måste försöka få tag i lägenhet och jobb. Vi såg en annons, att man sökte folk till chokladfabriken i Ljungsbro och cyklade dit den dryga milen. Jodå, vi fick jobb. Jag kunde börja som nattvakt och portvakt och min hustru i produktionen. Första dagen vi kom dit hade en hemsk olycka inträffat, en ung pojke, som jag tror var från Danmark, hade fastnat i en maskin och förolyckats. Det var ingen rolig start och vi funderade på om vi skulle börja, men vi behövde ju pengar och någonstans att bo. Nattvakteriet var mindre trevligt, det var många rum eller salar som man skulle passera och en del var det dålig belysning i och så slog maskiner plötsligt igång så man hoppade högt. Tanken fanns också att man kunde bli överfallen och andra fantasier. Ibland hände det att min hustru följde med och då passade vi på att förse oss med lite godsaker, vilket egentligen väl inte var tillåtet. Brottet lär dock vara preskriberat. Att sitta som portvakt var ganska långtråkigt, det var inte mycket som hände. En notering jag gjorde var att en del arbetare kom väldigt tidigt till arbetet, ibland ett par timmar innan de skulle börja. Hade de det tråkigt hemmavid eller var de hopväxta med företaget. Ett par gånger skickades jag upp på vinden för att hjälpa en vresig och sur äldre man med att tippa ner tunga säckar med socker i en trattliknande konstruktion. Det var inte heller särskilt roligt. Min hustru hade det också jobbigt, arbetade på ackord vid ett löpande band och fick ofta migrän. Det dröjde länge sedan innan hon kunde äta choklad. Vi höll ut hela sommaren på Cloetta och när hösten kom hade jag lyckats få tag i ett vikariat som lärare på en grundskola i Mönsterås. Men det är en annan historia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0