Feber
Feber är en av de vitala parametrarna för att bedöma hälsotillståndet hos en människa. En för hög feber anger ett sjukdomstillstånd. Detta gäller på individnivå, men kan även omsättas på ett samhälle. Det är i varje fall vad Peter Walther gör i sin omskakande bok Feber med undertiteln Berlins universum 1930 - 1933, de avgörande år då demokratin nedmonterades i Weimarrepubliken. Det som utmärkte tiden var just en feberaktig känsla, allt samhällsliv var kaotiskt och skedde i ett feberaktigt tempo. I nio personporträtt, flera av dem mycket gripande, ger Peter Walther oss en inblick i den här morbida världen, då demokratin avskaffades och en brutal, gangsterliknande terrorregim tog över. Först ut i porträttsamlingen är Heinrich Brüning, den redbare och plikttrogne, beredd att tjäna allmänheten. Som ledare för det liberalt katolska Centrumpartiet tog han över kanslerposten i mars 1930 i ett praktiskt taget omöjligt läge med miljontals arbetslösa och blodiga gatustrider mellan kommunister och nationalsocialister. Hans regering, som var en minoritetsregering, var den sjuttonde i ordningen sedan monarkin avskaffats. Brüning sökte stöd hos socialdemokraterna, men det räckte inte, då de andra partierna inte var samarbetsvilliga, något vi kan känna igen även från vår egen tid. Brüning fick ge upp efter bara fyra månader. En sällsam figur i den Berlinska verkligheten var den klärvoajante Erik Jan Hanussen, som egentligen hette Hermann Steinschneider och var jude med en brokig bakgrund. Dessa feberaktiga år blir han ett stort namn i Tyskland genom att utöva telepati och ge profetior om vad som ska hända. Han skapar sig en enorm förmögenhet på människors godtrogenhet, som han lånar ut till skuldsatta nazister bland annat, i tron att han därmed kan vara trygg. Men då en kommunisttidning avslöjar hans judiska bakgrund, så rasar allt och till slut så avrättas han av nazisterna. En tragisk figur är Carl von Ossietzky, som i sin tidning avslöjar tyskarnas krigsförberedelser, vilket är ett brott mot Versaillesfördraget. Han döms då som landsförrädare och torteras svårt i fängelset. Då Ossietzky tilldelas Nobels fredspris rasar Hitler och förbjuder alla tyskar att ta emot detsamma. Tre kvinnor finns också med i porträttkavalkaden. En av dem är Carl von Ossietzkys maka Maud, som troget står vid Carls sida och stöttar honom, trots oändliga svårigheter. De två andra är de vasstungade journalisterna Bella Fromm och Dorothy Thompson. Den senare lyckas få en intervju med Hitler i november 1931. Men någon intervju är det knappast, ty Hitler maler på som om han höll ett massmöte, skriver hon. Hon finner honom också småsint och tror inte att han förmår bli kansler. Men där tog hon fel och då han tagit över fick hon lämna Tyskland inom 24 timmar. Väl i USA kom hon att intensivt bekämpa nazisterna i press och radio och dessutom hjälpa många att lämna landet. Det går heller inte att komma förbi intrigmakaren Franz von Papen, president Hindenburgs gunstling, men avskydd i de flesta politiska läger. Den aristokratiska von Papen trodde att han skulle kunna tämja Hitler, men bedrog sig storligen. Han överlevde dock till skillnad mot många andra, genom att tigga till sig en diplomattjänst i nazisternas tjänst. Hans medkombattant i intrigspelet, som för övrigt kallade von Papen för en hatt utan huvud, generalen Kurt von Schleicher gick det sämre för. Han blev konfronterad i sitt hem och skjuten. Feber är en varningsklocka, som jag ser det, riktad till vår tid. Demokratin är återigen satt under attack, auktoritära regimer poppar upp lite varstans och i sociala medier florerar hat och hot, som försöker peka ut förrädare samt skapar rädsla och misstro mellan människor. Vi måste vara på vår vakt och slå tillbaka dessa attacker.
Kommentarer
Trackback
