Göring
Han var fåfäng och prålsjuk, men också en maktmänniska och konsttjuv. Och han var Hitlers trogne vapendragare, utsedd att bli hans efterträdare. Men slutade som landsförrädare. Det handlar om Hermann Göring i Guido Knopps förnämliga biografi Göring mellan makt och vansinne. Göring kom ut som flygaress efter första världskriget, en nationalhjälte, men som då kriget var över inte visste vad han skulle ta sig för. Så lyssnade han på ett tal av Hitler och var såld. Hitler blev hans samvete, var viktigare än partiet, som han höll distans till. Han gick vid Hitlers sida vid kuppförsöket 1923, men blev svårt sårad och fick ta till morfin mot smärtorna som gjorde honom beroende. Efter ett mellanspel i Sverige, där han blev blixtförälskad i adelsdamen Carin von Kantzow med vilken han ingick äktenskap, trots att hon var gift, så kom han åter att stå vid Hitlers sida och vara führern behjälplig med att gripa makten med både slughet och fräckhet. Även vid införlivandet av Österrike 1938 var det Göring som var den drivande och som med knep och list fick Hitler att agera. På så vis fick han en särställning bredvid Hitler, som 1939 utnämnde honom till sin efterträdare. Göring var en karismatisk person, jovialisk och snacksalig, men bakom masken dolde sig en maktmänniska, som strävade efter titlar och ordnar. Men med kriget skulle allt förändras. Göring önskade inte kriget, han ville ha en uppgörelse med England och försökte på olika sätt åstadkomma detta. Han ville leva i lyx och bekvämlighet, syssla med att stjäla konst och att jaga vid Carinhall, det minnesmärke han byggt till sin Carin som dog ung. Då kriget kom lovade han Hitler att England snart skulle vara på knä och att han skulle äta upp sin hatt om de allierade skulle lyckas bomba Berlin. Efter det kom han i folkmun att kallas hattmakaren, då inte bara Berlin, utan andra tyska städer fick känna på bombningarnas helvete. Hitler tröttnade på honom och tog ifrån honom det ena ämbetet efter det andra och han blev satt i frysboxen. Men hans ego var stort och då slutet kom för det tusenåriga riket och han fick vetskap om att Hitler ämnade skjuta sig, så kunde han inte avstå från att sända ett telegram till führern och påminna honom om att han en gång utsett honom till efterträdare. Hitler blev vansinning och beordrade sina underordnade att gripa Göring. Han blev satt i husarrest under bevakning av SS. Men då nederlaget var ett faktum lyckades han ta sig bort från sin bevakning och gav sig iväg till de amerikanska trupperna, vilka med förvåning tog emot den berömde nazisten. Själv trodde Göring att han skulle få komma i kontakt med Eisenhower och språka som soldater emellan om Tysklands fredsvillkor. Ett självbedrägeri som han snart blev medveten om. Han skulle behandlas som vilken fånge som helst. Vid krigsrättegångarna i Nürnberg hade han tänkt sig att använda dessa som en plattform för propaganda precis som Hitler gjort efter kuppen 1923, samt bedyra sin oskuld. Men dokument och fakta och vittnesmål fanns som avslöjade vad han gjort under kriget. Ändå lyckades han bedra myndigheterna genom att inta en giftampull som ändade hans liv, så att hans slapp bli hängd, vilket skulle varit en förnedring för honom. Görings liv kan liknas vid en operettfigur, men bara om man bortser från den makt han hade och som han använde. Han hade åtskilliga liv på sitt samvete. Inte minst genom att han godkände förintelsen, genom att ge Heydrich uppdraget att genomföra den slutgiltiga lösningen, vilket gör honom djupt medskyldig. Ändå har man en känsla av att han främst såg judeutrotningen som ett sätt att komma åt judarnas förmögenheter och konstskatter. För någon medkänsla med offren hade han inte.
Kommentarer
Trackback
